Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla pratade och trätte på en gång, och jag var
naturligtvis den gemensamma skottaflan. Emellertid’ gjorde jag
och processionen »helt höger om», såsom det heter på
militärspråk, och kommo sålunda in på den ratta stråten.
Men det var icke roligt att gå i spetsen och lyssna till alla
de mer eller mindre mustiga tillmålen som haglade efter
mig. Allra värst voro likbärarne. De pustade och svettades
och svuro förskräckligt både öfver mig, som gått galet, och
öfver den döde, som var för tung och alls icke kunde gå.
Andtligen trädde processionen in genom den kända porten
vid Storgatan, och vi voro nu inne på Ladugårdslands
kyrkogård.
Processionen slöt sig som en svart ring kring grafven,
och kistan sänktes ned i den, hvarefter hofpredikanten
uppslog handboken, bläddrade deruti länge och väl, till dess
han ändtligen fick reda på ett skrifvet papper. Det var
liktalet, som upplästes med gudsnådligt och entoni»t pipande
stämma.
Apropå detta, så har jag mången gång undrat på att,
medan man så strängt nagelfar med den dramatiske artistens
deklamation, man icke har ett enda ord för det sätt, hvarpå
flertalet af våra prester utför sina tal och predikningar.
Icke kan det väl vara likgiltigt, om Guds ord på ett rent
och klart sätt framställes, eller att det snart sagdt bräkes
fram, pinande örat till den grad, att andakten deraf lider.
Redan vid lörsta orden från hofpredikanten Däfvels
läppar såg jag åhörarne först titta på hvarandra och sedan
draga på mun. Dertill bidrog kanske också den
omständigheten, att talets innehåll fullständigt harmonierade med
utförandet. Jag har lagt på minnet åtskilligt af detta tal,
och om läsaren dertill nu tänker sig den släpande och
vibrerande tonart hvari det gick, så är det lätt att fatta
det intryck det gjorde. Hofpredikanten talade och sade:
»Gudaklighel med ett fömöjdt sinne är en stor vinning.
Dessa ord, som läsas hos limotheus, 6:te kapitlet, 6:te
versen, kunna väl tillämpas på den saligen hädangångne,
hvars liflösa stoft vi i dag inviga åt jordens förvar, ity att
han vandrade gudeliga sin väg fram och med förnöjdt sinne,
och han skördade den vinning som de utvalde och
rättfärdige på sistone tillkommande varder. I lifstiden
kollektören uti kungl. nummerlotteriet och kommissarien uti kungl.
assistanskontoret högädle herr Jonas Erik Holmstrand föddes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
