Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt första steg ut i verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, men inte på kall mjölgröt,» svarade jag.
»Jag tror du blir näsvis,» anmärkte min patron med
blicken af en basilisk.
»Det är mina näsborrars fel,» förklarade jag, alldeles
likgiltig för hvad man tänkte om mig, ty jag kände en
oöfvervinnelig motvilja för patronen och hans slägt.
Jag erinrar mig ej, om konversationen räckte längre,
men väl att patronen, när jag tog god natt, tillsade mig med
den sträfvaste stämma att föl]ande morgon vara uppe »innan
f-n fått skorna på sig», såsom orden föllo.
Jag befann mig nu på min kammare, hvilken syntes mig
allt ruskigare, ju närmare jag undersökte den. Mörka och
trasiga tapeter och ett golf, som säkerligen icke sedan
jultiden varit skuradt. Täcket och lakanen på sängen voro i
fullkomlig harmoni med det öfriga. Jag sökte mitt knyte,
som befanns upprifvet och noga visiteradt, hvarefter jag
oafklädd kastade mig på bädden, men kunde icke få en blund
i mina ögon. Det prasslade och pep i tapeterna, och det
tassade på golfvet, hvaraf jag slöt, att man inqvarterat mig i
ett fullständigt råttbo. Vridande mig oroligt än på ena och
än på andra sidan, mötte jag med öppna ögon den inblickande
morgonsolen. Det hade nu blifvit tyst i rummet, men när
jag flyttade mina blickar från fönstret till väggarna, såg jag
tydligen, hur det från hvarje hål i tapeterna blänkte och
blinkade mot mig, och jag kände en rysning genomila mina
lemmar. Slutligen och sedan jag öfvertygat mig derom, att
hvad jag såg i tapeterna icke gerna kunde vara annat än
ögonen på råttorna, som från sin högre synpunkt togo sin nya
bekantskap närmare i ögonsigte, slöt jag till mina egna i
hopp att ändtligen få slumra in, då jag ånyo stördes af ett
buller. Jag blickade upp och varseblef herrskapets piga, som,
stående invid fönstret, bar i sin famn en underlig svart
pyra-midalisk figur, hvilken, när pigan kastat den på golfvet,
upplöstes i en massa skodon af olika form och dimensioner.
»Kängorna ska blankas, men stöflarne smörjas med
skältran,» förkunnade pigan; »skoborste med tillbehör har
han här i fönstret. Seså nu, inte är det värdt att hänga
läpp för så litet, det blir väl värre än. Men det råder jag,
akta sej för patron, ty han är ryslig, när han sätter till.
Det fick han nog erfara, den stackars gossen som dog.»
Efter denna varning aflägsnade hon sig, men jag sprang
upp från min bädd och kastade en förtviflad blick på sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
