Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt första steg ut i verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plaggen, som parvis gingo öfver dussinet. Der presenterade
sig fruns kängor, försvarligt långa och breda, de sex
döttrarnas icke en hälf tum kortare samt ett par de
förfärligaste becksömspjeksor, utan tvifvel patronens, men alla
med afskräckande märken efter gårdagens nederbörd och
leriga gator samt alla med nedkippade bakkappor och
snedgångna klackar, tydligen ett påbrå inom familjen. Jag fasade
för det herkulesarbete som förestod mig. Men bäst jag stod
vid fönstret och funderade, utan att komma mig det ringaste
för, öppnades dörren, och jag såg min patron inträda i
morgonrock och tofflor.
»Hvad vill det här säga!» ropade han, betraktande
skohögen; »hvad för slag, din stryker 1 Inte borstadt än! Jag
märker du behöfver en uppryckning på morgonqvisten.»
Derpå fattade han mig i mitt yfviga hår och lufvade mig
länge och väl, under det han yttrade: »Sa’ jag dig inte i går
afse, att du skulle vara uppe innan f-n fått skorna på sig!»
»Åh,» svarade jag, upprörd af en så orättvis
behandling och med en blick på min patrons fötter, »åh, han kan
ju hålla sig i tofflorna så länge.»
»Hvem ska hålla sig i tofflorna?» frågade patronen.
»Han som ännu inte fått på sig skorna,» svarade jag.
»Jaså, du svarar!» brummade patronen och gaf mig ett
slag för näsan så att den sprang i blod; »men om du inte
inom fem minuter har allt det här färdigt,» tilläde han,
»så ska jag låta min käpp dansa utefter ryggbastet ditt.»
Efter dessa ord vände han sig för att gå. Men då
kokade Clara-blodet öfver hos mig, och ursinnig fångade jag
upp ur skohögen patrons ena stöfvel, den jag genast slungade
efter honom och det midt i ryggen, i det jag ropade:
»Smörj era stöflar sjelf! Det finns godt om Brandelii smör
der nere i boden.»
»Spetsbof, hvad tar du dig till!» röt patronen, vändande
sig om mot mig. Hans ansigte var i denna stund ännu
rysligare att skåda. De spasmodiska ryckningarna i hans
ansigte blefvo allt flere och starkare. Jag tyckte, att hans
ögon, näsa, läppar och haka rörde sig om hvarandra, liksom
myrorna i en stack.
I sådant tillstånd nalkades han mig ånyo och med
upplyft arm. Jag insåg snart, att jag måste sluta såsom jag
börjat, och, tack vare icke mindre mina studier af Julius
Caesars fälttåg än min egen erfarenhet i slagsmål eller krigar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
