Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett epigram och ett glas svagdricka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gång fick lierr Johansson uppdrag af kungl. teaterns
sujetter att å deras vägnar uppsätta en skrifvelse till konungen
rörande en ekonomisk fråga, ett uppdrag som han så till
sina kommittenters stora belåtenhet utförde, att de till ett
bevis af sin erkänsla skänkte honom en dosa af guld. Med
anledning deraf och under inflytelsen af mitt missnöje med
hen Johanssons kritik öfver mina poetiska försök,
hopsmidde jag följande epigram:
»O Argus, du som i staden går
Att ämnen för din Mosaik uppnosa,
Du hundsnus fått från år till år,
Nu har du ändtligt fått din egen dosa.»
Detta epigram, som väckte mina kamraters synnerliga
bifall, men naturligtvis icke underkastades redaktörens
granskning, ämnade jag skicka till någon annan tidning, då
4et en dag hände sig, att kort förrän Argus skulle läggas
under pressen herr Johansson slöt ut några rader från
revideringsarket och tillsade mig att fylla den derigenom
uppkomna luckan med en annons, hvarefter han aflägsnade
sig från tryckeriet.
Under det jag letade efter den passande annonsen, fick
jag ögonen på ifrågavarande epigram. Jag vet icke, hvad
det var för en ond ande som då fick hand med mig; men
utan att tänka på det himmelsskriande uti att i redaktörens
egen tidning införa ett paskill riktadt mot honom sjelf,
fyllde jag det lediga rummet just med detta epigram,
hvarefter upplagan lades under pressen, trycktes och på vanligt
sätt utlemnades på posten och i staden.
Men knappast hade en timme förflutit, förrän tunga
steg och ett hiskligt snörflande hördes från gatan.
Åskvädret var i antågande, och blixten slog ned vid den kast,
der jag stod och arbetade.
»Hvem är den hundsvotten som smugglar in nidvisor
i min tidning?» ropade Johansson, i det han rusade in i
rummet.
»Förlåt, goda herr kunglig sekter 1» bad jag, genast
erkännande mig skyldig; »men det var så att jag råkade
ta vilse...»
»Hvasal Ta vilse!» röt redaktören; »men jag ska inte
ta vilse, jag skall ge er för uppnosa, jag!» tilläde han,
höjande en förfärlig käpp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
