Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett epigram och ett glas svagdricka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nitton år, men var stor och stark som en vid tjugufem, och
ännu fanns på min kind ingen maskäten blomma.
»Nog passar er figur,» medgaf hon också, »men det
återstår allt något mera.»
»Men hvad som återstår vore så lätt att förvärfva, om
jag ... om jag blott...»
»Om ni blott?»
»Finge taga några lektioner af er, mamsell Emilie!»
»Af mig? Men jag är knappast mer än elev än och
behöfver sjelf taga lektioner.»
»Det är inte möjligt 1» utropade jag, fattande hennes
begge händer och tryckande dem till mitt bröst, ty allt
började dansa kring för mig.
»Ack, hvad ni är tokig!» yttrade hon, likväl utan att
draga tillbaka sina händer.
»Genast ett framsteg!» menade jag; »man måste ju vara
litet tokig för att kunna älska.»
»Du yrar, kära gosse!»
»Äfven det hör till genren, och i yrseln vet man
aldrig hvad man gör!» utbrast jag och, slående mina
armar om hennes lif, tryckte jag en kyss på hennes sköna
läppar.
»Fy, ni har druckit punsch!» skrek hon till och ryckte
sig lös.
Jag blef i ett ögonblick spik nykter och kände mig
ytterst förlägen, kände att jag rodnade djupt.
»Det är Jeans fel,» stammade jag, »det är svagdrickat
på Norges Vapen.»
»Ni är ett barn!» anmärkte Emilie med ett hjertligt
skratt.
Jag skämdes för min förlägenhet och min rodnad. Och
likväl, den som alltid kunnat vara så förlägen, den som
alltid kunnat rodna så!
Några dagar derefter reste jag, på det fördelaktigaste
rekommenderad af Emilie Högqvist, till Karlstad, der
Berg-grenska teatersällskapet då gaf sina representationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
