Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett epigram och ett glas svagdricka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Lyckliga ostl» förklarade Högqvist. »Efter du nu är
ledig, så kan du genast gå in vid hofsekter Berggrens teater.
Syster Emilie, som i två år varit hos honom, återkom i
går och har ånyo tagit engagement vid kungl. teatern, der
hon, som du vet, varit elev. Hon har i kommission att
engagera sujetter åt Berggren. Skynda genast till Emilie,
så att ingen förekommer dig! Nästa höst blir också jag
ledig, och då träffas vi. Det skall hin springa kring
källar-borden i blått förklä’ och slå i supar åt brackor, när man
kan slå puder i en verldl»
Efter några minuters förlopp var jag hos Emilie
Högqvist, hvilken då med sin mor bodde i ett hus vid den
s. k. »Brända tomten» i sjelfva staden. Hon hade för sin
person ännu blott ett enda litet och ganska tarfligt möbleradt
rum, men den furstligt möblerade våningen lät dock icke
länge vänta på sig.
Jag hade på fem år icke sett Emilie, och när jag nu
återsåg henne, var hon vid ungefär min ålder, eller nitton
år, men jag fann att rosen hållit hvad knoppen lofvat.
Jag stod alldeles betagen vid åsynen af den långa, smärta
gestalten med den fina ansigtsovalen och en mun, vid hvars
rosor glädjens eljest så flyktiga fjäril tycktes för evigt ha
fäst sig, och det rika bruna håret, som för tillfället i lockar
föll utefter skuldrorna, och de oförlikneliga blå ögonen,
som tycktes kunna befalla både öfver himmel och afgrund.
Jag helsade henne från broder Jean och erinrade henne
om vår förra bekantskap. Minnesgod, hade hon icke glömt
något, utan skrattade godt åt det öde, som under min
skoltid hemsökte mina teaterdekorationer.
»Men jag skall nog hålla mitt löfte,» försäkrade hon;
»ni skall en gång få den recett jag lofvat er.»
»Ack, gif mig hellre ert förord till en plats vid
Berggrens teater!» bad jag och omtalade för henne mitt beslut
att bli aktör, äfvensom den närmaste anledningen dertill.
»Men hvilka roller tror ni er då kunna utföra?» frågade
hon, tagande på sig en viss kännaremin.
»Alskareroller,» svarade jag djerft, tack vare det
förrädiska dricksglaset på Norges Vapen.
Den unga aktrisen mönstrade mig från topp till tå, och
vid den tiden kunde jag uthärda en mönstring och det af
hvilken som helst. Jag räknade, som jag nyss nämnde, blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
