Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Nunnorna eller besöket i klostret»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om mina anlag motsvarade min håg. Jag tror icke heller
att de flesta, som gifvit sig till teatern, gjort eller göra det.
Liksom militäruniformen sticker i ögonen på fruntimmer och
barn, torde äfven den yttre teaterglansen hafva sina
dragkrokar. Ingenting synes så nära till hands som den
dramatiska konsten, och ingenting är likväl så aflägset som
den. Om någonsin myten om Juno och molnet har sin
tillämplighet, så är det visserligen der, med den skilnaden
likväl, att den dramatiska sujetten kanske minst af alla
konstnärer låter öfvertyga sig derom, att han oftare än
andra omfamnat molnet i stället för gudinnan.
Knappast hade jag fått min kappsäck i säkerhet, förrän
jag ilade till teaterhuset, hvilket redan då var temligen
förfallet. Spektaklet var ännu ej börjadt, och jag skyndade
upp på sjelfva scenen för att presentera mig för
teaterdirektören och lemna honom rekommendationsbrefvet från
Emilie Högqvist. Allt var huller om buller bakom ridån:
aktörer och aktriser i hvarjehanda kostymer sprungo om
hvarandra. Det skulle den aftonen för första gången gifvas
en operett, kallad »Nunnorna eller besöket i klostret».
Jag frågade efter hofsekter Berggren, och snart visade
sig en medelålders herre med vackert, uttrycksfullt ansigte
och stolt hållning. Berggren ansågs på sin tid för en rätt
god skådespelare och gjorde mycken effekt i småstäderna.
Förmodligen för att öka effekten hade han köpt sig en
hof-sekterstitel för trehundra riksdaler banko, hvilket var det
gängse priset. Således hade hoftitlarne den tiden åtminstone
något reelt värde. Berggren betraktade mig med en särdeles
förnäm min, under det han bröt rekommendationsbrefvet.
»Har herrn spelat förr?» frågade han, sedan han
genomögnat skrifvelsen.
»Nej,» svarade jag.
»Således en ny gris i säcken!» yttrade teaterdirektören,
»och det finns väl ingen som måste köpa så många grisar
i säcken som direktören för en teater . . . Herrn har
emellertid ampla vitsord af Emilie Högqvist. Stor skada att den
flickan lemnade min teater! Med en god skola hade hon
kunnat blifva något för konsten. Nå, hvad är herrns
pretentioner?. . . Sex riksdaler i veckan och skjutspengar
efter half häst ger jag vanligtvis åt nybegynnare. För
öfrigt bestås allting fritt vid min teater, utom kläder, föda
och husrum. Herrn kan gå ner på parterren under spek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
