Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Nunnorna eller besöket i klostret»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taklet, så få vi efteråt vidare talas vid. Men vänta, det
var sannt! Efter ännu ingen känner herrn, så kan herrn
applådera af^ alla krafter; derigenom får herrn genast ett
tillfälle att visa sitt intresse för konsten.»
Jag begaf mig ner på parterren, ehuru vid mindre
go.dt lynne, ty jag tyckte icke om den der liknelsen vid
grisen. Icke heller hade de der sex riksdalerna och den
halfva hästen något hänförande uti sig. Den tarflio-a
teatersalongen med sin enda logerad var temligen väl
besatt. Men hvad som i främsta rummet ådrog sig min
uppmärksamhet derinne, det var ett ofantligt korpulent
fruntimmer, som ensam fyllde radens fondloge. Hon hade
hvit sidenhatt med en stor grå plym uti.
»Hvem är den feta damen?» frågade jag en herre som
stod bredvid mig på parterren.
»Kors, känner herrn inte enkefru landträntmästarinnan?»
frågade denne, betraktande mig med stora ögon; »hon är
mycket rik och den mest tongifvande i hela staden, och
hon ser landshöfdingens och biskopens ofta hos sig på te.»
I detsamma spelade orkestern upp introduktionen till
pjesen, och derunder uppgick ridån. Teatern förestälde
skog med en fond, som skulle föreställa en klostermur.
I muren voro fyra gluggar, och ur hvarje sådan tittade
fram en nunnas hufvud, hvilket fyllde hela gluggen. Dessa
fyra hufvuden utförde en sång, som skulle föreställa kör
och förstärktes af flere röster bakom fonden, bland hvilka
äfven hördes några sträfvare karlröster. Karlröster i ett
nunnekloster! Allt kan gå för sig på scenen och äfven i
verkligheten, men i senare fallet lägger man nog en bättre
sordin på basarne.
Under kören blixtrade och åskade det oupphörligt.
Jag kom att blicka upp mot den mulna teaterhimlen och
blef varse något svart, hängande ned från den, och som
jag har goda ögon, så fann jag snart, att hvad jag såg var
nedre delen af en karl, hvilken satt grensle öfver en nära
taket framskjutande stock. Det var han som gjorde blixten,
det var Jupiter fulminans.
Bäst jag nu satt och gjorde mina upptäckter med en
oinvigds hela nyfikenhet, såg jag någonting, liknande ett
hvitt moln, falla från teatervinden och slå ned i
teater-golfvet, spridande dervid omkring det finaste damm. Derpå
följde en stor svart ljusstake med brinnande ljus uti och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
