Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min första debut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rebellchef ordentligen nedhuggen, hvarefter jag nedstigit i
— ett helvete vintertiden, kalladt suftlörluckan, hvarifrån
jag åter uppstått efter fjerde aktens slut och iklädt mig
öfverhofstallmästare-uniformen. Jag hade åtminstone den
trösten att få ikläda mig en grann kostym, som, efter hvad
jag tror, klädde mig särdeles väl.
Femte akten började och gick med samma framgång
som de föregående. Något orolig stod jag i kulissen,
väntande på min replik, ty antingen man har litet eller
mycket att säga när man första gången skall tala på scenen,
klappar hjertat något raskare än vanligt. Slutligen kom
sista scenen, och jag hörde min replik, hvarvid jag
skyndade in på scenen, och sedan jag bugat mig för det
kungliga paret, utsade jag med en stämma, den jag bjöd till
att göra så klar och välljudande som möjligt, det lilla jag
hade att anföra.
Men knappt hade jag slutat, förrän det muntraste
skratt utbredde sig öfver salongen, hvarpå dundrade en
bifallssalva, som aldrig ville taga slut. Förvånad och icke
begripande hvad allt detta betydde, lemnade jag genast
scenen, såsom rollen föreskref. Men utkommen i kulissen,
mötte jag mina kamraters leende ansigten.
»Lycka till!» ropade de till mig; »in med er! Hör
ni inte, att man ropar in er!»
Antingen jag nu i min obeskrifliga förvirring tog af
mig sjelf ett steg in på scenen eller blef af någon knuffad
ditin, nog af, jag befann mig ånyo öga mot öga med
publiken. En ny skrattsalva och en ny åska af applåder,
starkare än den första. Alldeles hufvudyr, raglade jag ut
i kulisserna.
»Lycka till! Lycka till!» ropade fortfarande mina
kamrater.
»Lycka till!» instämde äfven direktören, som efter
ridåns fall närmade sig mig; »ni klagade öfver er
obetydliga roll, men mången som haft roller på femtio ark har
icke skördat hälften af era lagrar, fast ni blott hade ett
par ord att säga.»
Allt var mig likväl en gåta. Mina kamrater sågo för
glada ut under sina lyckönskningar — något som vanligtvis
icke är fallet vid andras triumfer. Detta gjorde, att jag
började misstänka, att det icke stod alldeles så rätt till
med min triumf. Men det kunde ju vara en möjlighet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
