Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min första debut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungen och drottningen. Är det inte vackert att böria
med det?»
Jag måste qväfva min harm och underkasta mig mitt
öde. Det ledsammaste var att jag, som redan gjort
åtskilliga rätt goda bekantskaper i Karlstad, tack vare^nkefru
räntmästaiinnan, hvilken visade mycket deltagande för mig
och flere gånger bjudit mig hem till sig, helt otvetydigt
låtit dem och andra förstå, att jag skulle debutera i en
större roll. Den välvilja som visades mig af flere familjer
hade väckt mina nya kamraters afund, en känsla som jag
var nog obetänksam att onödigtvis uppröra genom att i
tid och otid skryta med mina »förnäma relationer».
Emellertid fortgingo repetitionerna på det stora
romantiska skådespelet, och det undgick icke min uppmärksamhet
för hvarje gång jag i slutscenen af femte akten uttalade
orden: »hästarne ä’ sadlade», att både direktör och sujetter
drogo på mun. börmodligen ansågo de mig genom denna
roll bestraffad för mina stora pretentioner. Voro de ord
jag hade att säga få, så voro anmärkningarna mot det sätt
hvarpå jag sade dem desto flere. Än uttryckte jag mig
för vårdslöst, än för högtidligt, aldrig var jag direktören
till lags. Jag svor i mitt hjerta ack och ve öfver sadlar,
hästar och teaterdirektörer; jag fick icke ens i mina
drömmar fred för dem.
Dagen för representationen var inne. Jag såg mitt
namn på affischen jemte de öfriga medspelandes: »En
öfver-hofstallmästare spelas af herr Ekström.» Det brukar vara
angenämt att första gången se sitt namn i tryck; men jag
vet icke hvad jag velat gifva, om mitt namn den gången
icke stått på affischen. Mina vänner och gynnare i staden,
som sågo mitt namn på affischen, skulle komma dit,
naturligtvis i tanken att jag hade en mera maktpåliggande roll,
men då icke få höra annat än de fördömda orden: »hästarne
ä ^ sadlade». De svåra stunder jag haft som barn syntes
mig ett intet mot de obehag jag nu skulle få röna.
Pjesen gafs för fullt hus, och herr Berggren, hvilken
utförde hufvudrollen, applåderades flitigt och framropades
mellan hvarje akt. Äfven några andra sujetter rönte prof
på publikens bifall eller uppmuntran. Hvad mig beträffar,
så hade jag som kapten för lifvakten frossat vid ett bord,
fullt af skinkor, stekar och krokaner, allt af måladt papp,
och såsom prior stämt in i munksången samt blifvit såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
