Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Kristians tron och Gustaf Vasas peruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teaterstycke med musik alltigenom. Liksom man, som det
heter, »icke kan se skogen för trädens skull,» så kan man
icke heller för de många särskilda och på hvarandra utan
afbrott följande musikpartierna fatta värdet af det hela.
Man borde derför hushålla i det som i annat, och flere af
våra största kompositörer, en Mozart t. ex., förstodo också
att icke sätta själens smältningsorgan på större prof än de
kunna genomgå.
Korteligen, vi gåfvo Gustaf Vasa utan solosångare,
körer och orkester. Några af de lättare partierna sjöngos
dock så godt sig göra lät. Ett vanns bestämdt derigenom,
nemligen att Kellgrens ord icke gingo förlorade för
publiken. Vi hade utfört de tre första scenerna och började
den fjerde, der teatern föreställer den stora tronsalen på
slottet i Stockholm den tiden. Kung Kristian i krona och
mantel beträder scenen, omgifven af sitt hof. I parentes
må nämnas, att jag gick i spetsen för hofvet med en stor
staf i handen, såsom välbestäldt riksdrots, grannt utstyrd,
men fullkomligt stum, hvilket ansågs rådligast för mig och
var det så kanske äfven för den som innehade embetet
i kung Kristians tid. Direktör Berggren utförde sjelf
Kristians roll. Han intog tronen och började:
»Se’n mer än sexton år försvunnit
I krigets faror och besvär,
Jag af en rättvis liämnd omsider målet hunnit,
Och Sverige under oket är.
Det ädla blod, som från dess hjessa flutit,
Uti mitt säkra våld för evigt lemnat har
En svag och sårad kropp, som villigt kedjan drar,
Se’n mot din dolda list han all sin styrka brutit:
Den stolte götens dygd, hans oförskräckta mod,
Hans hat för utländskt kungablod — —»
Man måste medge, att Kristian gör all rättvisa åt
»götens dygd», under det han, icke skonande sig sjelf,
talar om sin »dolda list». Men knappt hade kung Kristian
utsagt orden »utländskt kungablod», förrän tronen hvarpå
han satt, antingen till följd af vårdslöshet hos den som
hade dekorationens uppställning om hand, eller af någon
för häftig rörelse hos honom sjelf, började vackla på
estraden och föll bakut med den effekt, att kungen öfver tre
förenade riken vände benen i vädret och helt och hållet
försvann för hofvets och publikens ögon . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
