Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också en reskamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när man är ung, och för resten hade jag inga lagrar att
yfvas öfver. Icke den ende som misstagit sig om sin rätta
kallelse, blef jag blott en scenisk utilité, aldrig en scenisk
talang, men ändå på sätt och vis oumbärlig för teatern.
Jag hade någorlunda utvecklat mina musikaliska anlag och
var, i brist på bättre, icke sällan kapellmästare för våra
tarfliga orkestrar, spelade dessemellan sådana roller som
mera fordra figur än aktion, såsom t. ex. konungar som
hade litet att säga, följaktligen blott sannt konstitutionella
konungar, hvilket också mera öfverensstämde med min
politiska ölvertygelse, tack vare min första lärospån hos salig
Argus. Såsom älskare på scenen ansågs jag alldeles för
stel, men tröstade mig med, att hvad man minst är på
teatern, det är man ofta mest i verkligheten och så tvärtom.
För öfrigt uppskattades jag som en treflig och ordentlig
kamrat samt förblef gerna, sedd hos familjerna i landsorten.
Men huru kom det sig, att jag nu var på väg till
Stockholm? Jo, dagen förut hade jag i Vesterås, der vi då
som bäst gåfvo våra representationer, bekommit en
skrif-velse af följande innehåll:
»Bäste Ekström!
Jag har skrifvit till hofsektern och bedt honom om
jullof för er. Min bror Jean, er barndomsvän, vill aldrig
stadga sig. Han trifs icke på något ställe och är nu utan
kondition, så att jag nödgats taga honom hem till mig,
och han gör mig beständiga ledsamheter. Det är ingen
annan råd än att låta honom komma till teatern, och jag
har just skrifvit till hofsektern, att han ville mottaga honom
på försök. Det är möjligt, att han kan bli bra för teatern,
ty han har god röst och godt minne och, som han sjelf
påstår, en ofantlig böjelse för tragedien. Må han då få
följa denna böjelse, bara icke, det himlen förbjude, denna
böjelse sträcker sig till tragedien utom scenen. Men då
jag icke törs skicka honom ensam till Vesterås, ber jag,
att ni, käre Ekström, ville genast resa hit och taga honom
med er och vara hans Mentor, ty han har vänskap och
förtroende för er. Kom så att ni kan vara julaftonen hos
mig, och ni blir mycket, mycket välkommen hos julgröten,
julgranen och er vän
Emilie Högqvist.
Stockholm den 19 December 1832.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
