Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De svarta karamellerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i handen. Jag hörde icke hvad de sade, men begge syntes
besvärade, han säkerligen af för mycket kärlek och hon af
för litet, såsom ofta nog händer. Jag säg en vaktmästare
närma sig de samtalande och räcka féen en stor konfektpåse
samt derunder hviska henne något i örat, hvarefter hon gladt
öppnade påsen.
»Men så befängdt, så tokigt!» hörde jag henne utropa,
under det hon skrattande betraktade några svarta karameller,
som hon först fått tag uti.
»Den ene bjuder på supé, den andre på begrafning,»
yttrade kontrollören.
När jag efter spektaklet gick ut, fann jag ett täckt
åkdon utanför operahuset, och framför det väntade just den
der betjenten med hvita rocken och silfverknapparne.
Det dröjde icke länge förrän en lättfotad dam, med
ansigtet doldt i en väderhufva, skyndade ut från den mörka
teaterfarstun. Betjenten öppnade dörren till racken för den
beslöjade, hvarefter, och sedan han sjelf tagit plats bredvid
kusken, hästarne satte af i traf. I detsamma hörde jag ur
djupet af förstugan en tung suck, som trängde genom
bjell-rornas klang. Jag anade från hvem sucken kom och
aflägs-nade mig skyndsamt. Det finns något som den högsta
lycka och den djupaste olycka lika mycket sky, och det är
vittnen.
Det väckte någon uppmärksamhet de närmast följande
aftnarne, att den unge kontrollören icke syntes till på teatern.
»Har ni inte sett till vår nye kontrollör?» frågade jag
vid ett tillfälle den unga dansösen.
»Nej,» svarade hon kallt.
»Och ni har inte heller saknat honom?» fortfor jag.
»Hvarför skulle jag det? Han är så rysligt
efterhängsen,» blef svaret.
Slutligen började man bli allvarsamt orolig för den unge
mannen. Han hade sedan den der aftonen icke varit på
teatern, icke i kammarrätten, der han egentligen
tjenst-gjorde, och, hvad som var ännu mer olycksbådande, icke
heller synlig i sitt hem. Hemska rykten började sprida sig,
och en dag, då jag var ute enkom för att efterspana något
spår af den försvunne, mötte jag ånyo den unga dansösen,
glad och vårdslös som vanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
