Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marmorbruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kusk, ty han gjorde mig ungefar samma fråga som grefven.
Äfven han hade varit på spaning, men, som det tycktes,
lika förgäfves.
Bror Jean omtalade, att han några gånger hos sin syster
sett samme grefve G** och för kort tid sedan varit vittne
till ett häftigare uppträde dem emellan, hvilket slutat så,
att Jeans syster bedt grefven från den stunden aldrig förnya
sina besök. Broder Jean visste ingenting om orsaken till
denna osämja; men sedan den sålunda afvisade aflägsnat
sig, hade systern yttrat om honom:
»Denne man är ett bevis på, huru man kan åtnjuta
allmänt anseende, utan att förtj ena så mycket som en hunds
tillgifvenhet.»
Vi fortsatte emellertid vår färd, men som drifvorna på
vägen oupphörligen tillväxte, så gick det ganska trögt, ehuru
vi hade två raska hästar för kursläden. Bror Jean suckade
vid tanken på, att det möjligen kunde åtgå tvänne timmar,
innan vi uppnådde nästa gästgifvaregård. Han hade aldrig
så god aptit som när det snöade, försäkrade han.
»Du tycker det går långsamt för oss,» yttrade jag;
»men hvad säger du om den der släden framför oss? Den
har riktigt stannat i stöpet.»
»Det måtte vara ett mjölkbud på hemvägen från staden,»
yttrade bror Jean; »jag ser tydligen ett par stora
mjölkflaskor bakuti. Mjölkmat är annars just inte i min smak.
Men hör på du, känner du en dryck som kallas doktor? Den
består af en tredjedel mjölk och två tredjedelar konjak och
skall vara mycket bra mot andtäppa, så påstod stadsmajor
Lund som dog i fjolas.»
I detsamma voro vi vid sidan af mjölksläden. Min
blick föll på den stackars hästen, hvilken syntes uppgifven
af trötthet. Han böjde sitt hufvud djupt till marken, och
det stod som imma omkring honom.
»Det var hin till mjölkbud!» anmärkte bror Jean;
»siden-hufva med qvarterslånga spetsar och pelsverk af hermelin!»
Min blick sökte nu släden, och jag varseblef i denna två
qvinspersoner, af hvilka den ena, en gumma i allmogens
vanliga drägt, stretade med tömmarne, under det att den
andra, hvars toalett väckt bror Jeans uppmärksamhet, satt
orörlig, med ansigtet doldt i väderhufvan. Jag höll genast
med min släde, gaf min kamrat tömmarne, steg sjelf ur och
närmade mig den andra släden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
