Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marmorbruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett rop derifrån tillkännagaf, att man sett oss, och just när
jag skulle lyfta in den unga qvinnan i min släde, rycktes
hon från mig af en kraftfull arm. Det var grefve G**,
hvilken tog henne på sina armar och skyndade med henne
till sitt åkdon. Det förtviflans rop den arma dervid utstötte
ljuder ännu i mina öron. Jag tog ett språng för att skynda
till hennes räddning, men kände mig fattad bakifrån af ett
par armar, hvilka knöto sig öfver mitt bröst, och jag hörde
bror Jeans röst i mitt öra:
»Ar du galenI» ropade han; »vill du lägga dig mellan
barken och trädet? Eller tänker du som salig själen,
tullkamrer Brorström, hvilken, när man frågade honom om han
inte snart ärnade ta sig en hustru, svarade:
»Jo, visst tänker jag ta mig en hustru, men jag vet
ännu inte hvems 1»
Racken med det olyckliga nygifta paret ilade redan
förbi oss och var snart ur sigte. Hälften förargad och
hälften flat, steg jag in i släden, och vi fortsatte vår väg.
Bror Jean grälade under hela färden.
»De komma före oss till gästgifvaregården,» sade han,
»och äta upp allt som finns. Gift folk som träter har
alltid god aptit. I dag går det åt sex biffstekar till
middagen, sa’ kokerskan på Iduna när jag var kypare der, ty
herrskapet har grälat i jemnt sex timmar.»
Detta uppträde på vägen mellan Rotebro och Märsta
var för mig som en dröm och hade säkerligen förblifvit
det, om icke händelser följt som återgåfvo den
verklighetens former.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
