Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mellan tvänne eldar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mycket hedrande, men mycket förundransvärdt,»
anmärkte jag; »antingen är det stor brist på dansande kavaljerer
här i sta’n, eller har någon god menniska rekommenderat
mig. Det är kanske du?»
»Nej, men det faller mig något in. Det lät verkligen
som hade någon rekommenderat dig.»
»Och hvem kan det vara?»
»Jag tror nästan det var ett resande fruntimmer som
önskade träffa dig.»
»Ett resande fruntimmeri» upprepade jag, tänkande på
henne jag nyss träffat i domkyrkan, ehuru otroligt det var.
»Välkommen då precis klockan sju,» yttrade min vän;
»svarta kläder och hvit halsduk, det förstås, och hvita
handskar, inte desamma du hade som älskare i Sannljugaren.
Handskarne du begagnar höra bestämdt till de äldre
inventarierna vid Berggrens teater.»
Min vän gick. Jag kunde på en god stund icke komma ur
stället af förvåning. Men på bestämd tid eller precis klockan
sju var jag på Östrabo, så heter biskopsgården, belägen utom
stadens östra port och endast genom en allé skild derifrån.
Min vän, den unge skolläraren, hade den godheten att
presentera mig för biskopen och biskopinnan. Detta skedde
ungefär på samma gång en hel hop andra gäster, mer eller
mindre bekanta i huset, helsade på värd och värdinna, så
att blott en liten del af deras välkommen kom mig till godo.
Visserligen hade jag smickrat mig med att biskopen skulle
känna igen en person, som han nyss talat med och hvilken
på köpet väckt hans munterhet, men han tycktes ej göra
det, och jag undrar icke det ringaste på det. Äran att en
gång få vistas under Tegnérs tak, vara gäst hos honom var
redan alltför stor för mig, och jag tyckte att öfver mig, liksom
öfver alla de andra, föll ett sken af högtidlighet. Att få vara,
om också blott för en enda gång, en af de allra minsta
drabanterna kring denna stora stjerna borde vara nog för hvem som
helst. Jag kan icke erinra mig, att jag någonsin kännt mig
så stolt och lycklig som jag kände mig denna afton.
Jag kastade en utmanande blick både på kavaljerer och
damer. De förra bestodo till det mesta af prester och
skollärare. Det skulle vara en dålig aktör som icke slår en prest
eller skolmagister ur brädet, tänkte jag. Der funnos äfven
några yngre officerare, men i civila kläder. En militär utan
uniform är oskadlig som en geting utan gadd. Jag såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
