Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mellan tvänne eldar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några unga Smålandspatroner: de voro för tjocka om magen
och hade för klumpiga stöflar. Ju mer jag såg mig
omkring, desto belåtnare blef jag med mig sjelf. Min toalett
var på högsta modet; dertill hade jag lackerade skor och
splitter nya glacéhandskar, d. v. s. en hel vecklön på
fotterna och en half på händerna.
Det var många unga damer från trakten kring Vexiö,
Smålandsfröknar, friska, rödkindade, solida. Jag tyckte, att
de alla sneglade på mig; men min blick, likgiltig för dem,
sökte en annan, nämligen den unga generalskan von L**.
Jag tog för gifvet, att det var henne jag hade att tacka för
denna angenäma afton, och vid ett tillfälle, då hon lemnade
den grupp af kavaljerer, hvaraf hon varit omgifven, närmade
jag mig henne.
»Förlåt, hennes nåd,» började jag, »men jag kan
omöjligen underlåta att betyga er min djupa vördnad och
tacksamhet för . . .»
»För hvad?» utbrast hon med ett uttryck af yttersta
förundran.
»För er godhet att introducera mig i biskopens hus,»
fortfor jag.
»Hvad, har jag introducerat er i biskopens hus!»
yttrade hon.
»Jag vet ingen annan som skulle ha gjort det,» sade
jag, »ty . ..» .
»Ty?»
»Ty jag hörde, att ett fruntimmer hade
rekommenderat mig.»
»Och detta fruntimmer skulle vara jag?»
»Jag trodde det och jag... jag hoppades det äfven.»
»Ett fullkomligt misstag, min herre!»
»Jag hör det och får be om förlåtelse.»
I detsamma uppspeltes på pianot en vals.
»Det är väl inte möjligt att få dansa första valsen med
hennes nåd?» frågade jag, fångande ögonblicket i flykten.
Den sköna stirrade på mig utan att svara.
»Om den första är upptagen, så anhåller jag att få
bjuda upp till den andra,» fortfor jag.
Hon aflägsnade sig utan att svara det ringaste.
Detta stack mig något, och hvem kan undra derpå.
»Obegripligt att en förändrad samhällsställning så kan
förändra menniskanl» anmärkte jag. »Jag har väl varit
general minst femti gånger, och ändå är jag densamme.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
