Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den finske baronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag håller vad, att hon är ute på promenad med
baronen. Det glunkas redan om att de skola bli ett par.»
Måtte hon ha bättre lycka med baroner än med grefvar!
önskade jag. Det var då mitt öde att alltid få grefvar och
baroner till rivaler.
I detsamma nalkades oss en herre, för hvilken min
vän presenterade mig. Det var stadens fiskal.
»Nå, har man inte fått reda på den der plånboken än?»
frågade min vän, ställande denna fråga till stadsfiskalen.
»Nej, tyvärr,» svarade denne.
»Man har då förlorat en plånbok här?» yttrade jag.
»Ja, och med den lilla nätta summan af öfver sju
hundra riksdaler.»
»Och man misstänker ingen?» frågade min vän.
»Hela verlden misstänker hela verlden,» svarade fiskalen;
»när det gäller pengar, går knappast någon fri.»
»Hvem är den olycklige som förlorat?» frågade jag.
»En grosshandlare fråm Göteborg, den der bleke mannen
som sitter der borta. Han kan inte gå för gikt. Förlorade
han denna lika lätt som han förlorat sin plånbok, så skulle
han kanske kunna trösta sig.»
»Ah! Se der ha vi drottningen och kungen!» utbrast
min vän handlanden och visade mig ett par, som i detsamma
beträdde den allmänna promenaden. Drottningen var mig
välbekant. De fem åren hade varit mycket milda mot
enke-fru generalskan. De hade gjort hennes kind något fylligare,
men deremot på det förr något bleka hyendet lagt en och
annan blomma. Hennes ansigte var verkligen blomstrande
vackert, trots de trettio åren. Eller var det S:t Ragnhild
som förskönat S:t Cecilia? Fruntimmer, äfven om de äro
helgon, bruka just inte vara så älskvärda mot hvarandra.
Kanske var det också den finske baronen. De skulle ju bli
ett par, som det sades, och kärleken föryngrar, som man
vet. Jag kastade en mönstrande blick på den finske baronen.
Baronen var en lång mager karl mellan trettio och fyrtio
år. Hans ansigte måtte ha varit mycket blekt, innan solen
blekte det. Mycket bleka ansigten taga sig också alltid bäst
ut om sommaren. Baronens var dock långt ifrån hvad man
kallar fult. Panna, näsa och mun voro temligen väl formade,
och de djupa mörka ögonen saknade visst icke lif och
glans; men det låg i hela hans sätt något skrufvadt, ett
märkbart bemödande att hvad man kallar »hålla sig oppe»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
