Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den finske baronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett försök att synas förnäm som, när det någon gång
misslyckades, lät en skymt af naturlig råhet sticka fram. Men
råhet hos en person med börd eller rikedom tages ofta af
mången för originalitet, för ett slags genialisk vårdslöshet,
som icke sällan vinner beundrare. Hans toalett syntes
vårdad. Benkläder och väst af fint svart kaschmir samt en
kort bonjour af något ljust dyrbart sommartyg; på hufvudet
grå lågkullad kastorhatt, nedanför hvilken visade sig några
svarta glänsande lockar, synbarligen mera hårtångens än
naturens verk. Han svängde ett ridspö af fin tvinnad
messingstråd med förgyld knapp, men han förde det på ett
sätt att man lätteligen kunde tro, att han mindre begagnat
det för hästländen än för sina egna pantalonger, dem han
under konversationen ihärdigt piskade, och när han icke
talade, sög han på guldknappen.
»Vet du, jag tycker inte alls om er finske baron,» yttrade
jag till min vän handlanden.
»Det der bör du hålla inne med, så framt du vill stå
väl hos damerna,» tillrådde denne.
»Se, så obehagligt han sneglar med ögonen 1»
»Och detta säger du om den hvars ögon blixtra som
solen, för att tala med det täcka könet!»
»Säg snarare, att de blixtra som eggen på en slipad knif.
Ibland blixtra de inte alls. Då är förmodligen knifven hopfäld.»
Generalskan kom, i det hon passerade förbi mig, att
vända sitt ansigte åt det ställe der jag stod. Jag helsade
mycket artigt, det förstås, beskrifvande med hatten så stor
halfcirkel som möjligt. Den nådiga besvarade helsningen
artigt, men kallt. Artigheten har sin vinter såväl som sin
sommar.
Efter någon stund hörde jag baronen tala. Han befann
sig då i sällskap med några herrar, som tycktes egna honom
mycken uppmärksamhet.
»Jaså, herr baron spisar aldrig middag före klockan
sex?» frågade en af sällskapet.
»Aldrig,» svarade baronen med något finsk brytning;
»jag har vant mig vid det under mina resor i Frankrike.
Jag blir aldrig hungrig före den tiden, och nu begriper jag
inte, hur man kan äta middag före sex. Jag tror nästan,
att jag är den enda här i Sverige som dinerar så sent.»
»Kung Carl Johan äter inte. middag förr än sju,»
underrättade en annan.
Bilder ur verkligheten. III.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
