Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några gröna strån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir äfven han uppsagd af kyrkorådet, sedan han väl hunnit
glömmas af de sina.
Jag slog mig ned på en sten i grannskapet och kastade
en blick omkring mig på den tufviga gräsmattan. Något af
dessa grässtrån måtte väl härstamma från den friska torfva
jag som barn lagt på hennes graf. Aldrig utdör riktigt en
familj i blommornas rike. Jag ryckte några gröna strån
från marken och fäste dem i knapphålet på min rock.
En vemodig känsla grep mig i samma ögonblick. Hvad hade
väl blifvit af mig sedan jag första gången stod på detta
ställe, vätande med mina tårar de plöröser jag då bar? Jag
var fjorton år då och nära trettio nu. Min mor såg i mig
ett geni, och hvilken mor ser ej i sitt barn någonting
utomordentligt! Hon ser ju allt genom kärlekens förstoringsglas,
och ett grässtrå blir som en palm i hennes ögon. Jag hade
blifvit en klen skådespelare, jag kunde icke neka det för
mig sjelf, ehuru jag icke alltid tyckte om att någon annan
sade det. Jag borde ha blifvit något annat, tänkte jag i
mitt innersta. Det var likväl för första gången en sådan
tanke uppstått hos mig. Så länge man är ung, har det der
kringflackande lifvet någonting behagligt med sig och som
blandar bort hvarje tanke på framtiden.
När jag lemnade kyrkogården, medförde jag en svidande
känsla af att onyttigt ha lekt bort mitt lif, och jag tänkte
med en viss ovilja på att jag ånyo skulle beträda samma
för mig så ofruktbara bana. Jag tittade på de gröna stråen
jag fäst i knapphålet och tyckte, att de antagit en blek,
dyster färg. Låg det måhända i dem en vink, en förebråelse
från ett kärt väsen på andra sidan grafven?
Medvetslöst fortsatte jag vägen, passerade Storgatan
och Djurgårdsbron, icke stannande förrän jag kommit inom
Blå porten. Vid åsynen af slätten midt framför mig med
det pittoreska berget i fonden, der jag så ofta i min
barndom lekt med mina skolkamrater, försvann all min dysterhet,
och endast glada minnen bemäktigade sig min själ.
Det kan vara som det är, tänkte jag nu; jag kan så
gerna vara en medelmåttig skådespelare som en medelmåttig
bokhandlare eller boktryckare, hvilka begge yrken jag, såsom
läsaren vet, äfven försökt mig något uti. Jag kastade en
begärlig blick på det lilla teaterhuset, som skymtade fram
mellan träden. Delands teatertrupp residerade om sommaren
der. Jag påskyndade mina steg, men hejdades af en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
