Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
katedern. Nu blef det Bekebubs tur att fly, och med ett par
språng var han utom dörren. Men snabbare än erkeengeln
Michael satte efter draken, satte Trysén efter Kalle Utter.
Utkommen i den mörka farstun, kände sig rektorn omfattad
och qvarhållen af ett par knubbiga armar, och tätt vid sitt
öra hörde han skolstäderskans gälla röst:
»Säg nu, att det blott är en inbillning! Ser ni inte, hur
han flyger genom luften! Känner ni inte svafvellukten!»
»Släpp mig, qvinna!» ropade rektorn; »jag skall ha
fatt i den lymmeln!»
»Kallar ni honom för lymmeln!» klagade städerskan;
»honom som skriften kallar för djefvulen, honom vågar ni
kalla för lymmel! Ni vill då bli brunstekt, gamla grånade
syndare!»
Rektorn slet sig lös; men hunnen ut på skoltrappan,
såg han Belzebub försvinna genom norra kyrkporten. Han
hastade då upp till sig, återkom snart i hatt och öfverrock,
skyndade efter ut genom samma port, och, tagande vägen
till Rhodins skola, steg han in just som Rhodin, omgifven
af sina disciplar, höll på att, sig sjelf åtminstone till mycken
uppbyggelse, uppläsa ett kapitel ur gamla testamentet och
det på originalspråket, hvilket var hans enda starka sida.
Om också kungen sjelf stigit in, skulle han icke afbrutit
denna sin favoritläsning. Men Kalle Utter, som nu återtagit
sin menskliga gestalt, satte artigt fram en stol för rektor
Trysén och sade till honom:
»Var god sitt ner, herr rektor! Det är ett så vackert
kapitel hofpredikanten nu håller på med. Rektorn förstår
kanske inte hebreiskan, men det är så vackert, så vackert.»
»Tyst, Kalle!» befalde hofpredikanten, fortsättande
der-efter med sin vanliga näston: »Bereschit barå älohim:ätt
haschamåjin etc.»
Trysén, hvilken — i parentes sagdt — icke förstod ett
enda ord, kastade en mördande blick på Kalle och förblef
stående, till dess hofpredikanten slutat. Derefter gick han
in i det inre rummet, dit Rhodin genast följde honom, och
dit också efter en stund Kalle Utter blef inkallad.
»Så har du återigen varit framme, din olycksfågel!»
började Rhodin med innerlig bedröfvelse.
»Hvad har jag nu gjort för ondt igen?» frågade Kalle
Utter med den oskyldigaste min i verlden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
