Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du sett och hört denna qväll! Och olycklig jag med! Jag
får ändå se till, hur många refben jag har qvar, innan jag
kryper till kojs i afton. Men jag tyckte det var skinn om
dig ändå, fast det är tunnt och fast du trampar surkål som
en käring vid Munkbron. Spring, spring!»
Det var hög tid. En ryslig svordom nådde mina öron,
och jag uppfångade skymten af tvenne förfärliga ansigten,
hvilka liksom flögo fram till fönstret. Jag satte af uppför
gränden och in på Qvartersgatan, flög öfver Ladugårdslandet,
jagade genom Claratrakten och stannade först vid min port.
Hemma blef det en stor uppståndelse, när jag så der
kom sättande utan kängor. Ett par barnkängor äro icke
alltid en småsak. De hade fastnat i snön, hette det; men
med resten teg jag. Ännu hade jag icke klart för mig, hur
det rätteligen hängde ihop med guldet och silfret hos Olle
Lunds föräldrar. Men jag hade läst så många historier om
skattgräfvare och om de ofantliga fynd sådana gjort, att jag
trodde det var något ditåt. Säkert är, att jag ansåg mig
ha undsluppit en stor fara och tänkte med tacksamhet på
Olle Lund och hans refben. Vakande eller sofvande, tänkte
jag på honom och dem.
Men ett par dagar derefter hörde jag omtalas, att man
lyckats upptäcka gerningsmännen till en gröfre inbrottsstöld,
som blifvit begången hos en guldsmed vid Drottninggatan,
och att det stulna blifvit funnet i ett hus vid Nybergs gränd.
Jag tittade i tidningen och fann, att upptäckten blifvit gjord
morgonen efter mitt besök i samma gränd. Nu klarnade
allt för mig, men jag blef icke mindre orolig för det. Jag
tänkte nu äfven på kängorna jag qvarlemnat. Man kunde
falla på den idén att vilja ha reda på deras egare, och denne
egare tänkte med fasa på, att han kunde komma med i
saken, såsom den der njutit gästfrihet hos sonen till sådana
skattgräfvare. Lyckligtvis hörde jag icke något af dem och
icke heller af Olle Lund.
Också fruktade jag länge för att möta honom. Men
slutligen föreföll det mig, som hade jag en skuld till honom
att betala. Jag sökte, men fann honom ej, återsåg honom
aldrig, och himlen vete hvad som blifvit af honom! Men
så ofta jag tänker på mitt äfventyr i det hemska huset,
tänker jag på Olle Lund. Oafsedt den stora tjenst han vid
det der tillfället bevisade mig, tyckte jag, att det hos honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
