Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvetebröd, om än aldrig så dåligt. Men nog nu derom.
Ni blir militär, ni blir officer och farväl till dess!»
Dervid räckte hon honom sin hand. Han höll denna
fina hvita hand i sin, hvilken, med all aktning för det
vackra i arbetet, likväl icke var en af de vackraste,
åtminstone hvad huden beträffade.
»Det ser ut som om ni aldrig kysst ett fruntimmer på
hand,» yttrade Finska fröken, icke leende, utan skrattande;
»så gör det då nu, och när ni en dag återkommer med
officersfullmakten på fickan, då. . . då. . . hvartill tjenar ett
omsvep, som inte ligger i min natur! ... då tillhör er
denna hand och det med tillbehör, såsom det stod på
räkningen jag betalte här om dagen.»
Längre fram på dagen och just som öfverstlöjtnanten
ur dotterns hand emottog sin hatt, för att gå på
adelssocietén, inkom betjenten med ett litet paket till sin husbonde.
Öfverstlöjtnanten bröt det, men hade knappast sett på den
skrifvelse, som först föll honom i ögonen, förrän han
slungade den och hela paketet derjemte utåt golfvet,
hvar-vid ett regn af bankosedlar, en sällsam nederbörd, slog ned
öfverallt i rummet.
»Buh!» råmade öfverstlöjtnanten, »så dra nu rakt
ända in i. . .»
»För all del, goda pappa!» bad fröken Lilli, läggande
sin hand på hans mun; »om jag drar dit, så måste ju
pappa följa med, och hur går det då med partiet på
adelssocietén?»
Natten derpå voro Olssons drömmar af mera fosterländsk
natur, fast Finland tog brorslotten.
En eftermiddag kort efter beväringsmötet sommaren
derpå anmälde öfverstlöjtnantens betjent en visit af fänrik
Olsson vid Lifbeväringen. Öfverstlöjtnanten gjorde en
grimas, men dottern svarade: »Bed herr fänriken vara god
och stiga in,» och fänrik Olsson steg in i full uniform,
visande en gestalt, som kunnat väcka en furstes afund.
Fröken Lilli såg strålande lycklig ut och kunde icke, som det
heter, se sig mätt på sitt hjertas utkorade. Öfverstlöjtnanten
hade deremot icke den ringaste aptit, utan skrufvade sig
åt höger och venster. Det blef naturligtvis en liflig
diskussion, hvarvid fröken Lilli för det mesta förde ordet.
»For jag då öfver Ålands haf för att få till måg en
lång räkel till fänrik!» utbrast i sin ångest den hederlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
