Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
först ha den artigheten att taga afsked. Men jag tycker
inte om öfverraskningar.»
Finska fröken sade sannt. Hon ville öfverraska sjelf,
och den gången gjorde hon det så, att Olsson på en god
stund icke kom sig för att säga ett ord. Han bara
betraktade den unga damen, som satt med ena armbågen stödd
mot bordet och hufvudet hvilande mot handen. Hon syntes
något blekare än vanligt, och hennes blick sänkte sig
något mot golfvet. Men en trotsig beslutsamhet lägrade
sig kring hennes mun.
»Jag har alls ingenting mot ert yrke, kära Olsson,»
började hon ånyo, »men rätt mycket mot militärståndet.
Och ändå måste ni bli militär. Det är dumt, jag vet det,
men . . . Nog af, ni måste gå in på något regemente, lika
godt hvilket, bara ni får officersfullmakt, och det bör inte bli
svårt för er. Jag har hört, att det skall gå lättast på
Lif-beväringen; men det är detsamma, blott det blir något af
och sker fort. Jag önskar det, jag vill det, och ni är för
diskret att fråga mig hvarför. . . Han skulle nog veta det
ändå, om han vore lika skarpsynt som vacker,» tilläde hon,
men naturligtvis blott för sig sjelf.
Olsson var skarpsyntare än fröken Lilli trodde, och
man skulle väl ochså vara starrblind för att icke se hur
det stod till, helst vår finska fröken hjelpte sjelf så bra
på trafven. Den unge mannen kände en stark, men ljuf
tryckning omkring hjertat, som något hämmade andedrägten.
Men han hemtade sig dock snart och, ehuru ännu icke
fänrik på Lifbeväringen — den tiden fanns det ännu
fänrikar ■— handlade han dock redan som en försigtig general
och svarade:
»Jag vet ingenting angenämare för mig i denna verlden,
än att i allt kunna göra frökens vilja till min lag. Men
nog blir det högst eget att taga afsked från ett yrke, som
man temligen grundligt lärt sig och hvilket gifvit ett
visserligen mödosamt, men hederligt och lönande arbete,
och i stället välja ett annat, som, uppriktigt sagdt, går ut
på att lära sig göra ingenting.»
»Hederligt och lönande arbeteI» upprepade fröken;
»det förstås, hela verlden har de der orden beständigt på
läpparne. Arbetets rätt och arbetets ära, de prisas af alla, men
aktas af ingen. Alla prisa rågbrödet, såsom det kraftigaste
och helsosammaste, men ingen finns som icke helst vill ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
