Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också sjelf bestå sig respengar, görande honom likväl rättvisa
för hans klokhet att icke skicka respengar förr, än han först
öfvertygat sig om att Josephine ville resa o. s. v.
»Den spiken ska nog bita,» menade Josephine.
Ett par veckor derefter visade mig Josephine ett nytt
bref från patronen i Bergslagen. Den unge mannen var
ännu hetare, det var som hade han skrifvit vid brädden af
sin masugn. I de mest rörande ordalag bad han Josephine
om förlåtelse för sin obetänksamhet, hvarjemte han uttryckte
sin stora förundran öfver, att en flicka i hennes
samhällsställning kunde författa ett sådant bref, lika utmärkt för
sina förståndiga tankar som för det städade och vackra sätt
hvarpå de uttrycktes o. s. v.
»Också oförskämdt,» yttrade Josephine, »att tvifla på
det en flicka i min samhällsställning, som det heter, kan
tänka klokt och skrifva vackert. Ge honom dugtigt för
det!» tilläde hon ifrigt; »ge honom så, att han inte glömmer
det! Han skrifver inte för vackert sjelf, tycker jag, han
skrifver rader så sneda och krokiga, som om han nyss
kommit från skolan. Och sådant papper se’n! Jag skulle
inte vilja begagna det till papiljotter.»
Det hjelpte icke, jag måste äfven sätta upp det andra
brefvet. Jag gick skarpt åt brukspatronen för det
privilegium på klokhet i tanke och skönhet i formen, som han
endast ville medgifva den s. k. bättre samhällsställningen.
Jag lät honom förstå, att det icke är på höjderna det goda
och ädla företrädesvis bör sökas. Jag erinrade honom derom,
att det icke blott är sillen och strömmingen man fiskar
upp ur hafvets djup, utan äfven den äkta perlan. För öfrigt
gafs honom gerna tillgift för hans rysliga obetänksamhet i
det förra brefvet, men han ombads på det allvarligaste att
icke vidare med flere skrifvelser besvära ett fruntimmer
(Josephine tyckte mycket om att jag skref fruntimmer), ett
fruntimmer, hvilket hade så mycket att göra som första
förestånderskan (hon tyckte äfven om det) för servisen på
ett af kungl. Djurgårdens förnämsta värdshus.
Josephine slog ihop händerna af förtjusning öfver allt
detta, i synnerhet öfver sillen, strömmingen och äkta
perlan.
»Det är som jag sjelf skrifvit det!» utropade hon.
»Så är det väl också,» medgaf jag; »jag är ju blott
handsekreteraren. Jag bedyrar att många, äfven de högsta
Bilder ur verkligheten. IV. G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
