Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personer i verlden, skulle stå sig slätt utan den som satte
deras tankar på papperet, ja, kanske mången gång sina
tankar på deras papper.»
Ånyo hade ungefär fjorton dagar förflutit, då helt
oväntadt en förmiddag den vackra Josephine kom inrusande
i min dåvarande bostad fyra trappor upp vid
Stadssmedje-gatan. I det mest upprörda tillstånd kastade hon sig på en
stol, i det hon sträckte mot mig ett bref, utan att få fram
ett enda ord. Jag tog emot brefvet. Äfven detta var från
den outtröttlige brukspatronen. Det var betydligt längre
än de föregående, men också vida betydelsefullare. Det
var, till min stora öfverraskning, ett ordentligt friarbref, på
en gång passioneradt och lugnt. Den första afdelningen var
älskarens, som icke har ord nog för att skildra sin ömma
låga, den andra den allvarlige mannens, som vet hvad han
vill och begär. Han begärde i lyckligaste fall Josephines
hjerta, men i hvad fall som helst hennes hand.
»Nå?» tog ändtligen Josephine till ordet, efter att
oupphörligen ha följt mig med ögonen, under det jag
läste brefvet.
»Nå?» frågade jag i min ordning.
»Har jag väl något val! Bör jag inte skatta mig
lycklig!» utbrast hon, darrande på rösten.
»Men älskar Josephine honom?» frågade jag; »hyser ni
för honom den kärlek, som ...»
»Om jag älskar, om jag hyser kärlek!» af bröt mig
häftigt Josephine. »Kärleken är ju bara ett tilltag och blir
slutligen en vana, som så mycket annat, och det vet jag,
att jag aldrig, aldrig kan bli otacksam, och mina pligter
skall jag söka uppfylla, så sannt Gud hör mig!»
Dervid reste hon sig från stolen och gick af och an
på golfvet med hopknäppta händer. Hennes kinder brunno,
hennes ögon summo i tårar, hela hennes ansigte var
transparent. Idel goda föresatsers rena låga hade eklärerat det.
Hon var i denna stund så öfverjordiskt skön, att till och
med en engel kunnat förse sig i henne.
Äfven på detta bref måste jag skrifva svaret; men det
blef mig ett svårt arbete. Icke ett ord släpptes, innan
Josephine gjort sina anmärkningar deremot. Än var jag för
högtrafvande, än för prosaisk, ingenting ville bli riktigt bra.
Det är icke heller så lätt att lägga en annans hjerta i ett
bref. Svårt nog ibland att lägga sitt eget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
