Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då han hörde buller i skogssnåret och såg en hög mörk
gestalt skyndsamt närma sig.
»Hvem djefvulen är ni?» röt mot honom en sträf och
obehaglig stämma.
»Jag tyckte mig höra barnskrik härifrån,» svarade
kandidaten.
»Tyckte ni det, så har ni också tyckt det för sista
gången,» röt samma röst, och nu var skogsmannen vår
kandidat så nära, att denne såg icke allenast en grof arm
höja sig, utan äfven någonting som liknade en knif i handen
till denna arm. Men innan armen med den beväpnade
handen slagit ned, låg dess egare sjelf slagen till marken,
der han också förblef liggande. Det var verkligen hög tid,
ty ögonblicket derpå fann sig kandidaten öga mot öga med
en annan nattens son, beväpnad liksom den förre, men efter
en kort strid delande sin kamrats öde.
Kandidaten erfor dock af en stickande smärta i venstra
armvecket, att han icke gått alldeles helskinnad ur det
senare handgemänget; men icke lemnande någon vidare
uppmärksamhet deråt, famlade han rundt omkring för att
möjligtvis kunna upptäcka något annat lefvande väsen, ty att
det der klagande ljudet icke kunde komma från någon af
de bestar han nyss varit i nappatag med, det begrep han
nog. Men skogen blef allt mörkare, och intet ljud
vägledde honom mera.
Bäst han så famlade och sökte, föll han framstupa med
knäskålarne mot en jordhög, nyligen uppkastad, att döma
af den lösa mullen; men med händerna kom han i
detsamma ner i något som liknade en grop, och på bottnen
deraf kände han något som liknade ett bylte kläder, och i
det han vidrörde det, hördes ur gropen ett rosslande ljud.
Vår kandidat ryckte till sig hvad som låg på bottnen och
hastade ur skogen med sitt byte. Det var ett barn han
bar på sina armar och som, att döma af tillredelserna, man
ämnat lefvande begrafva, af hvad orsak, det vete gud! Det
dröjde icke många minuter förrän han befann sig vid
gården, der allt snart kom i rörelse. Folk utskickades åt den
trakt han uppgaf, under det han sjelf ombestyrde, att
be-höflig vård egnades åt den späda varelse han ryckt ur
grafven. Det var ett flickebarn af omkring sex månaders
ålder, förskräckligt magert och illa skött, men utan tecken
till yttre våld. Klädespaltorna, som skylde det, röjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
