Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat en rymlig säng med rena rödrutiga sparlakan. På
det hela taget gjorde det Palm detsamma hvar han bodde,
då han hela dagen hade affärer ute och endast för natten
behöfde tak öfver hufvudet. Sedan han gjort sin toalett,
hvilket gick som en dans, kastade han på sig öfverrock och
hatt och gick ut. I farstun mötte honom den tjenstvilliga
blondinen.
»Kommer patron hem innan qvällen?» frågade hon.
»Jag blir ute hela dagen och kommer ej hem förrän
tio på afton.»
»Och hur dags i morgon blir resan?»
»Precis nio.»
»Jag serverar då kaffe klockan åtta.»
»Ni tänker nu på allt, mitt vackra barn!» ropade
patron och slog sin ena arm om den blondas smarta lif.
Sedan han ett par gånger kallat henne »mitt vackra barn»,
en gammal stockholmsterm, trodde han sig äfven kunr a
begagna en stockholmssed, icke mindre gammal.
Men den sköna, slingrande sig undan omfamningen,
drog sig tillbaka så långt hon kunde och betraktade sin
hyresgäst med en förebrående blick.
Palm var för hederlig att icke hålla henne räkning för
denna tillbakadragenhet, och när han lemnade
Kolmätar-gränden, hyste han verkligen en vida bättre tanke derom
än allmänheten. Palm, i rörelse från morgonen till qvällen,
kasserade in sina fordringar och var på slaget tio vid porten
till sitt logis, ty punktligheten var ett hufvuddrag i hans
karakter. Han trefvade i mörkret uppför de tvänne första
trapporna, men i den tredje mötte han den blonda, försedd
med brinnande ljus. Hon mottog sin gäst med en viss
vänlighet blandad med värdighet, gick före honom in i rummet
och tände de två ljusen på nattbordet, hvarefter hon bjöd
honom godnatt. »Första natten man sofver i ett rum,» sade
Palm, »bör man räkna rutorna i fönstret och tiljorna i
golfvet, men man behöfver också veta värdinnans namn.»
»Har jag inte sagt det förut? Jag heter Augusta
Lindgren,» svarade hon och försvann.
Vår landtjunkare hörde dörren utifrån stängas och
nyckeln tagas ur, hvarefter han klädde af sig och intog
sängen, sedan han likväl förut stoppat sin välspäckade
plånbok under hufvudgärden. Den tiden brukades stora
plånböcker af rödt saffian med stålklämmare. Innan han släckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
