Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så har det varit här med, utom i de hus der man
lägger veden i källarne.»
»Blir det varmare om man lägger ved i källarn?»
frågade B* storögd.
»Ja visst.»
»Utan att man tänder på den?»
»Tänder på den! Är herrn galen! Det skulle ju bli
en satans brasa då. Jojo men, min gunstig herre, det är
allt åtskilligt, som herrar professorer kunde lära af oss här
i drätselkommissionen. Som sagdt är, välkommen precis
klockan tu, för annars kallnar supen. Tjenare, tjenare, min
gunstig herre!»
På slaget klockan tu inställde sig kandidaten i
direktörens hus. Samtalet vid bordet rörde sig mest kring den
förhoppningsfulle sonen, om nödvändigheten af teologiska
studier i allmänhet samt särskildt om sonens examen, hvilken
ansågs för det allra nödvändigaste. Bredvid kandidaten satt
en äldre man med rödt klotrundt ansigte, hvilken skrattade
åt allt som sades vid bordet och dervid yttrade såsom stående
replik: »satans så bra, satans så bral» Värden hade
presenterat honom såsom den »tätaste garfvare i Sverige».
Vår kandidat, hvilken en stund förgäfves väntat på att
värden skulle trycka honom, såsom det brukas med nya
gäster, tog sig till att redan vid första rätten trycka värden,
hvilket bevisade föga kännedom om vanliga bordseder.
»Herr direktören tillåter väl?» sade han, höjande sitt
glas.
»Vet min gunstig herre inte, att den som trycker värden
måste tömma sju glas efter hvarandra?» frågade direktören
med en viss högtidlighet.
»Rätt, rätt, sju glas!» instämde gästerna.
»Ha-ha-ha! Satans så bra!» jublade den täte garfvaron.
Sju spetsglas portvin ställdes framför vår "kandidat,
hvilken tömde dem alla i en handvändning utan den ringaste
oro för följderna.
Gästerna skrattade och i synnerhet garfvaren.
»Satans så bra, satans så bra!» fortfor denne,
spännande ett par fryntliga ögon i sin unge bordsgranne.
Värden syntes likväl icke helt och hållet dela sina
gästers glädje, ehuru han deltog i skrattet. Det såg verkligen
ut som han tyckte, att det gick något för hårdt på buteljen.
Detta undgick likväl alldeles kandidaten. Som han emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
