Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid märkt, att den der tryckningen väckt allas munterhet,
trodde han sig bereda både värdfolk och gäster mycken
bords-trefnad genom att strax derpå ånyo med höjdt glas vända
sig till värden.
»Herr direktören tillåter väl?» sade han.
»Hvasa, hvad behagas!» yttrade nu värden; »min
gunstig herre har då redan glömt att. . .»
»Sju glas till, sju glas till!» ropade gästerna.
»Ha-ha-ha! Satans så bra, satans så bra!» jublade
garf-varen, i det han påfyllde de sju glasen, som ännu stodo
qvar framför studenten.
Kandidaten, böjande sig tåligt under sitt öde, tömde
äfven dessa sju, och belönades af gästernas högljudda bifall.
»Satans så bra, satans så bral» väsnades den täte
garfvaren.
Värden sökte visserligen skrufva till en gladare grimas,
men det ville icke rätt lyckas, och det låg en illa dold harm
i den röst, hvarmed han reqvirerade fram nya buteljer. Han
hade tydligen icke beredt sig på en sådan åtgång. Äfven
detta undgick den rolige kandidaten.
»Min gunstig herre tål rätt bra, ser jag,» anmärkte
värden med ett moln i sin blick.
»Åhja, gudvarelof!» svarade kandidaten, som icke såg
molnet.
»Kanske min son är lika katig?» frågade direktören
med förlåtlig omtänksamhet.
»Alla teologer äro starka i portvin!» svarade kandidaten.
»Gud trösta oss då för vår Axel!» suckade värdinnan
med skäl.
Nu kom steken med sallat och öfrigt tillbehör.
Kandidaten, som funnit att han ensam hållit målron vid makt och
att det på sätt och vis var hans skyldighet att icke låta den
mattas af, höjde för tredje gången sitt glas med en blick på
värden och utan att afskräckas af det straff, hvartill han
ånyo gjorde sig förfallen.
»Herr direktören tillåter väl?» frågade han med den
vänligaste knyck på hufvudet.
»Sju glas till, sju glas till!» skreks från alla sidor af
bordet, och den täte garfvaren skrek värst.
»Nej, nu kan det vara nog!» röt värden till och
ryckte åt sig en butelj som nyss blifvit uppslagen; »kors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
