Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträfvighet; »tack bror! Den gången slog dn dig lös som
en hederspascha. Men vet du, det var nästan för mycket
champagne, du höll riktigt på att knäcka oss, men tack,
tack i alla fall, hedersbror, tack, tack!»
Snålandus flyttade sina blickar från den ene till den
andre, en god stund oförmögen att få fram ett enda ord,
fast hans mun stod på vid gafvel.
»Ni gick utan att betalaI» utbrast han slutligen.
»Hvad för slag?» frågade Wickström, som förde ordet
för oss alla; »det var ju du som bjöd, du som proponerade,
att vi skulle gå till Tidlunds. Visst var du wohlthäter,
kära bror.»
»Var jag wohlthäter?» upprepade Snålandus; »jag var
så fan ock!»
»Det trodde vi åtminstone,» sade Wickström.
»Nej, det trodde ni inte,» påstod Snålandus; »det var
bara ett tjufstreck, för att narra mig.»
»Åh, gubevars, visst trodde vi det,» inföllo vi alla.
»Men nu när ni inte tro det längre,» yttrade Snålandus
med gråten i halsen, »när ni inte tro det längre så. . .»
ȁh gubevars, det tro vi visst, det komma vi jemt
att tro. Vill du då, att vi skola misstro dig?»
»Ja, det kan ni gerna göra, det ska ni gerna få,»
förklarade Snålandus; »och jag som måste sätta i pant farfars
klocka, som jag så många gånger visat er och som ni haft
så roligt af. Men ni sätter inte värde på något, ingenting
är heligt för er.»
»Åh, gubevars, visst sätta vi värde på farfars klocka.»
»Nå så lös ut henne då,» bad Snålandus så innerligt.
»Åh, gubevars, hur kan du begära något sådant? Hvad
ska vi lösa med, vi som inte ha en styfver på fickan?»
»Ni ska få låna af mig,» föreslog Snålandus tvärt och
med en ljusglimt i ögat; »ni ska få låna af mig så mycket
ni vill.»
»Tack, tack!» ropade vi, sträckande våra händer mot
honom.
»Det ska ni visst få,» fortfor Snålandus; »men . . . men
det förstås att jag måste ha säkerhet, fullgod säkerhet.»
»Det förstås, våra reverser.»
»Nej,» protesterade Snålandus, »då måste jag lagsöka er,
och inte ä’ ni myndiga heller. Men ni måtte väl ha något
att sätta i pant.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
