Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Omöjligt, hvad ha vi för pant att ge?»
»Åhjo,» svarade Snålandus, som aldrig var rådlös,
»Wickström har en rätt dyrbar guldklocka. Den kan ni få
fyrtio riksdaler på.»
»Det är min mormors klocka,» upplyste Wickström,
»och tror du jag tänker göra med mormors klocka som du
gjort med farfars?»
»Spetsbofvar!» ropade Snålandus ursinnigt, »är det lönen
för det jag druckit brorskål med er!»
»Jaså, du är ohöflig mot folk som du haft den äran att
ha till gäster!» ropade vi och körde ut Kalfskinnsbyxan.
Men efter någon stund stack Kalfskinnsbyxan ånyo in
hufvudet genom dörren.
»Nå, vadet som jag vann?» frågade han, »äggtoddyn
som jag skulle ha?»
»Det var sannt, det har du rätt i,» svarade Wickström,
i det han skrattande gaf honom en tolfskillingssedel och
fyra skillingar i koppar.
»Det är bara sexton skillingar,» anmärkte Snålandus,
»men en äggtoddy kostar aderton hos Tidlunds.»
»Du är då galen som alltid väljer de dyraste ställena,»
yttrade Wickström; »har du då inte blifvit tillräckligt bränd
i afton? Packa dig genast bort, din slösare!»
»Buh!» utbrast nu Snålandus storgråtande; »jaså...
buh . . . ni ville då alldeles bedra mig . . . buh . . . era
svinhundar . . . buh!»
»Jaså,» ropade vi och reste oss hotande.
Men nu tog Snålandus till fotterna och det med sådan
fart, att han slog omkull i trappan. Vi hörde, hur han
rakade utför det ena trappsteget efter det andra. Lyckligtvis
hade han kalfskinnsbyxorna på sig. Strax derefter hörde vi
några snöbollar kastas på rutan och derefter de brådskande
stegen af någon som skyndade bort.
Från den stunden sluppo vi honom fullkomligt. Så ofta
vi mötte honom, såg han i andra väggen, troligtvis för att
icke vid åsynen af oss upprifva de sår som säkerligen aldrig
rätt läktes.
Fyra eller fem år derefter träffade jag detta original i
Stockholm, der han snart blef lika ökänd som i Upsala.
Snålandus hade förmodligen tyckt, att magistergraden
och prestexamen voro för dyra och derför inskränkt sig till
kameralexamen såsom den billigaste. Han besökte mig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
