Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han har tre stora rum att genomila, innan han finner
dörren till sängkammaren; men just som han finner den,
uppslås den inifrån och det med sådan kraft, att
rytt-mästaren kastas åt sidan. Något hejdad af stöten, ser han
dock vid det sparsamma månskenet en högväxt gestalt som
flyr. Denne sätter han efter. Det bär af genom rummen,
ut i farstun, utför nedersta trappan, det är en jagt på lif
och död.
Men ungefär midt i halfva trappan, som är temligen
lång och brant, slinta ryttmästarens nakna fötter i
någonting fuktigt, och han faller baklänges, släppande dervid sin
sabel, hvilken med sorglig klang glider utföre steg för steg.
En stund döfvad af fallet, är han dock snart på benen
igen. Han återfinner ej sin sabel, men fortsätter icke desto
mindre sin jagt till dess han uppnår trappan, som leder
från porten till gårdsplanen.
Men der kände han sig träffad öfver venstra ögat af
ett förfärligt hugg. Det var som om millioner raketer på
en gång rännt upp för hans syn. Men så var det också
allt sitt ljus, beräknadt för ett helt lif, som hans ena öga
på en gång släppte ut, för att sedan fyllas af evigt mörker.
Ryttmästaren dignar ned, förlorar sansen––
Det dröjde länge, mycket länge, innan den olycklige
ryttmästaren återkom till medvetande. Han fann sig då
sängliggande och i djupaste mörker. Han förde handen upp
till sitt hufvud och kände, att hela öfre delen deraf var
omlindad med bindlar. Men han hörde qvinliga röster
helt nära.sig.
»Hur är det med honom i dag?» frågade en, i hvilken
han igenkände sin fästmös.
»Likadant, inte en rörelse, inte en knäpp,» svarade en
annan.
Den sjuke hörde en suck och derefter ljudet af någon
som gick, stängande dörren efter sig.
»Kors hvad hon alltid har brådtom härifrån 1» anmärkte
en tredje.
»Stackars frökenl» yttrade den förra; »hon har inte
hjerta att se på den stackarn. Hon sörjer värst öfver att
det skulle träffa ansigtet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
