Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kom nu och säg att hon är förlofvad med den
vackraste på regementet 1» svarade den andra.
Den sjuke kände ett djupt styng, mindre dock i ögat
än i hjertat. Det gjorde honom ondt, att hans fästmö gått
utan att närmare se till honom. Kanske anade han redan
då, att banditens hugg äfven träffat någonting ömmare än
ögat.
Veckor hade under tiden hunnit förflyta sedan den
der hemska månskensnatten. Den natten hade gårdsfolket,
som blifvit väckt af ryttmästarens pistolskott och
skyndat till hjelp, funnit en okänd mansperson qvarliggande på
gården blödande ur ett sår i sidan. Men den förmente
informatorn, hvilken befanns vara en den tiden mycket
beryktad förrymd fästningsfånge, hade den gången lyckats
komma undan, utan att dock hinna fullborda sitt nattliga
dåd. Den friherrliga familjen slapp med blotta förskräckelsen.
Ryttmästarens sabel återfanns på landsvägen ett godt stycke
från gården, och man antog, att det var med denna
banditen tilldelat ryttmästaren det svåra hugget. Kastor, den
trogne gårdshunden, låg i sin koja död af gift, och några
dagar efter denna händelse anlände den rätte informatorn,
fullkomligt frisk och sund, men icke litet bestört öfver sin
förfärlige vikarie.
Småningom tillfrisknade ryttmästaren; men hans ena
öga var ohjelpligen förloradt, och han suckade djupt när
han första gången efter tillfrisknandet såg sig i spegeln.
Men djupare suckade han, när han, fattande sin fästmös
hand, märkte, huru hon alltid med rysning vände sig bort
ifrån’honom. Det var då endast ansigtet, icke hjertat, som
spelat hufvudrolen i hennes kärleksroman, och medeltidens
riddare, som blef allt för den dam, för hvilken han kämpat
och blödt, är måhända blott en saga i nya upplystare tider.
En dag föregaf ryttmästaren ett ärende och reste bort,
man återkom aldrig. I stället kom till fröken Ida från honom
ett bref, deruti han återgaf henne fullkomlig frihet. Han
fick från henne ett svar, fullt, af saknad, äfvensom af
tacksamhet för hans uppoffring; men tacksamheten tycktes större
än saknaden. För mycken tacksamhet kan någon gång
göra sitt eget föremåls förtviflan. Äfven baronen skickade
bref, hvaruti han, erkännande sin stora skuld, tillbjöd
ryttmästaren understöd, tillräckligt för hela hans framtida existens.
För mängden är något bättre än intet; men en och annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
