Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högra mungipan ända till örat, men för resten stod han
stel och orörlig, trogen, fast svedd.
Det stannade dock icke vid det missödet, ty vid det
tillfället, då brudgummen skulle taga fram ringen, såg jag
honom under mycken oro och ängslan rifva i sina fickor.
»Hvad vill det här säga!» yttrade han, i det han vände
ut och in på den ena fickan efter den andra; »hur ska jag
förstå det! Jag hade den bestämdt. . . men inte ligger den
här .. . inte der heller .. . det var nu sju tusan .. . hvar
attan millioner har jag gjort af ringen!»
»Hej,» skrek han till; »hej, nu vet jag! Den ligger i
mina hvardagsbyxor, som hänga i köket!»
Hvem som sprang efter ringen, mins jag ej, men man
fick emellertid rätt på den. Men när presten skulle träda
ringen på brudens finger, som långt ifrån var bland de
smalaste, råkade han tappa den. Vi hörde ringen trilla
utefter golfvet, och enhvar tittade efter den, men förgäfves.
»Usch, så många karlar, och alla lika döfva!» ropade
bruden; »hörde ni inte att den stötte mot porslin?»
»Det var ett fint öra,» tänkte jag, och nu såg jag
bruden hasta till sängen, lägga sig framstupa bredvid den
och krafla med händerna under den.
»Den som söker, han finner!» ropade hon, i det hon
reste sig upp och visade triumferande ringen. »Seså, kära
Hans!» yttrade hon uppmuntrande till brudgummen, »se nu
inte så hängfärdig ut för tocke lappri I Du måtte väl aldrig
tro på skrock. Raska nu på, goda herr pastor, så vi få
slut på det här trasslet en gång!»
Så fulländades ändtligen vigselakten utan vidare äfventyr.
Sedan de öfliga gratulationerna försiggått, bjöd bruden sjelf
omkring biskuit och brända mandlar på en tallrik. Vidare
stälde hon fram på ett bord en bricka med flere vinglas,
hvarefter brudgummen, som varit ute och hemtat en butelj,
tömde den i de uppradade glasen. På uppmaning af presten
fattade nu alla sina glas, och presten höll ett kort tal, deruti
han ganska fyndigt sökte gifva de små motgångarne under
vigseln den bästa tydning. Så skulle t. ex. den tillärnade
eldsvådan endast vara ett förebud till kärlek och lycka.
Alla blickar sökte dervid den långe smale marskalken,
som skulle vara detta kärlekens och lyckans förebud. Sjelf
såg han så lagom lycklig ut, och han ref sig i hufvudet,
så att askan stod som ett moln deromkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
