Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vive l’empire! Men då bör Frankrike prononcera som han
och ropa: A l’empyrée (åt evigheten)!»
Napoleon och hans eskort aflägsnade sig under
fortfarande lefverop för republiken, men bättre uttalade, och
styrde kosan, som det sades, åt Place de la Bastille. Jag
hade nyss tittat efter sergents de ville, men nu fick jag se
tillräckligt af den sorten. Emellan Rue Rivoli, som Napoleon
då passerade, och Rue St. Honoré, löpa korsande flere smala
gator eller gränder. När nu Napoleon med sitt följe, under
sitt skridande framåt, drog förbi någon af dessa små gator,
framstack ur mynningen af hvarenda bland dem liksom ett
buskage af bajonetter, men hvilket, när presidenten passerat,
drog sig tillbaks igen och försvann, himlen vete hvart.
Det var plutoner af Linien, öfver hvilka de resliga sergents
de ville visade sina mörka, hotfulla ansigten. Man såg, att
allt var utmärkt väl arrangeradt.
Större delen af hopen följde presidenten, hvilken, som
sagdt, begaf sig till Bastiljplatsen för att inför folkqvarteren
inom Faubourg St. Antoine uppträda som den hotade
republikens räddare. Jag begaf mig åt motsatt håll för att
se, hur det stod till på Place de la Concorde. Der fann
jag uppstäld en större styrka med en general i spetsen.
Det var Canrobert. Här och der folkgrupper under lifligt
samspråk, att döma af gesterna, ty de mer hviskade än
talade. Sammaledes på boulevarden, dit jag sedan styrde
kosan. Jag närmade mig en af grupperna der.
»Men var det inte han sjelf som en gång inskränkte
allmänna rösträtten?» frågade en.
»Jo.»
»Hvarför återtager han den nu?»
»Le suffrage universel, liksom le bon dieu, duger för
allt och för alla,» svarades.
Jag fortsatte min väg. Bodarna började nu öppnas,
och handelsmännen tittade ut med oroliga ansigten.
Händelsevis kom jag att stanna framför en bod med sorgsaker.
Jag tyckte, att de som sysslade derinne syntes vida lugnare
än de andra. Kanske förutsåg man gynsammare konjunkturer
för denna detalj af kommersen. Jag gick vidare.
Paris kom alltmer på benen, men det var tystare än
vanligt äfven vid denna tid på dygnet. När jag från
boulevarden vek in på den gata, som leder till den trakt der jag
då bodde, saknade jag folkqvarterens affärsmän eller de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
