Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liknade det korta entoniga ljudet af fallande droppar. Det
var pulsarnas språk.
Vidare såg jag henne höja sitt hufvud och långsamt
skåda sig omkring. Inga tårar trillade öfver hennes kind.
De lågo liksom frusna i ögats vrår. Bruste det löst, blefve
det icke regn utan snö. Det var som hade en ispil
genomträngt mitt hjerta.
Slutligen såg jag henne rikta blickarna mot taket och
hörde henne frammumla dessa ord:
»Heliga Genoveva! Låna mig för en stund engeln
Mi-chaels flammande svärd, att jag må förgöra draken! Gerna
blefve jag sedan för evigheter fördömd!»
Och de två voro: Felix Damien och Mon-bijou, och
det var den 5 december, samma dag som var bestämd för
deras bröllop.
Vid Rue de la Barillerie i närheten af Notrc-Dame var
den tiden ett fem våningars hus, men så smalt, att hvarje
våning endast hade två fönster åt gatan. Efter besöket i
Hötel-Dieu gick jag upp i detta hus, mer klättrande än
gående uppför dess fem långa branta och mörka trappor.
I den femte nåddes mina öron af en basröst som sjöng:
»G est le travail qui créa le monde;
Cest le travail qui partout féconde.
Gloire et bonheur
Au travailleur!»
Jag kände igen både sången och rösten. Rösten tillhörde
en barrikadkämpe från julidagarne 1830, och han gick på
träben sedan den tiden. Det oaktadt hade han varit med
under februaridagarna 1848, då han fick sin venstra arm
krossad. Hans namn var Didier, och han hade i sin ungdom
varit arbetare på en mekanisk fabrik. Vid tiden för denna
berättelse var han omkring femtio år. För ett år tillbaka
hade jag gjort hans bekantskap och var honom tack skyldig
för många upplysningar rörande 1848 års gatustrider i Paris,
skildrade i »Sonen af Söder och Nord». Jag var nyfiken att
veta, hvad Didier tänkte om dagens tilldragelser. Jag fann
honom sittande vid ett bord, sysselsatt med att bundta hop
s. k. »uppehållare» eller långa kautschuband med messings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
