Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Diamantögon» och »cirkassiska gropar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kastad först på gården och sedan på gatan, och allt gick så
ögonblickligt, att jag icke ens hann tänka på motvärn.»
»Det der var verkligen ett äfventyr och så omvexlande
som möjligt,» medgaf Sjögren; »men minst af allt väntade
jag, att Nunnornas gård skulle bli scenen för dylikt, s
Nunnornas gård kallades den tiden den gård, som ännu
i dag utgör Grefgatans norra fond, ett trähus med sin
fronte-spis och sitt trädgårdsplank, numera dekoreradt och
grundligare ombonadt samt långt ifrån motbjudande för ögat, men
då ytterst förfallet och skräpande med sin urblekta citrongula
färg, sin tillbommade port och sina tillskrufvade
fönsterluckor*. Två gamla och ogifta systrar hade i många år
egt och bebott gården, och det från verlden afstängda lif de
fört hade gifvit anledning till benämningen. Men alltifrån
deras död, som nära nog samtidigt inträffade, hade hela
egendomen varit tillstängd för alla, ja för sjelfva dagens ljus,
och det såg ut som hade pesten rasat inom dess väggar.
Man visste icke ens, om det fanns egare till den.
De som närmare kände beskaffenheten af sjelfva
boningshuset funno en förklaringsgrund till dess ödslighet deruti,
att huset, som ursprungligen endast varit ett af plank
hopslaget uthus, vid något tillfälle blifvit genom anbringande
af en ny plankvägg med nödig mossfyllning förvandladt till
boningshus, men det oaktadt befunnits knappast mer beboeligt
under vintern än det varit förut.
Nu tycktes det på gradpasserarens berättelse, som hade
Nunnornas gård oväntadt fått invånare, om ej just af det
gästfria slaget. Frans v. K** trodde, att man borde begära
förklaring af den nye hyresgästen öfver hans sätt att
mottaga främmande, och bad Sjögren vara honom följaktig till
gården, hvilket denne också genast gjorde. Men när de
kommit dit, funno de gården sådan den länge varit: porten
stängd, luckorna till, ej ett enda spår af invånare synligt.
De sökte upplysning hos de närmaste grannarne; men ingen
hade sedan den sista nunnans begrafning för två år tillbaka
sett en enda lefvande varelse i detta öfvergifna hus, och
alla förklarade med en mun, att den unge mannen sett i syne.
»Men är du väl säker på, att du inte drömt
alltsammans?» frågade också Sjögren.
* Nunnornas gård finnes ej mer. På dess och angränsande tomt
reser sig nu Veterinärinstitutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
