Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Diamantögon» och »cirkassiska gropar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag skulle sjelf tro det,» svarade gradpasseraren, »om
jag inte stundligen påmintes derom. Det är väl knappast
någon del af min kropp som inte bär märke efter de gröfsta
händer och fötter; jag begriper ej, hur man på så kort stund
kunde hinna med så mycket.»
De skildes, och Sjögren hörde icke af honom på en hel
vecka. Hemkommen sent en natt och just som han skulle
tända ljuset, kom Sjögren att kasta en blick åt det fönster som
vette åt Tullgatan, då han vid månens sken tydligen såg
öfre delen af en karlfigur höja sig öfver planket, derpå ena
benet, så det andra, hvarefter med ett raskt hopp hela
gestalten befann sig inonf plantaget. Gestalten var lång, smärt,
i jacka, hvitt bandoler och huggare. Det kunde icke vara
någon annan än vår gradpasserare, och Sjögren hastade
honom till mötes, anande att något ovanligt var å färde.
»Det var för väl jag träffade dig vaken och på benen 1
Nu har jag dem!» ropade han emot Sjögren. »Sedan vi sist
råkades, har jag natt och dag eller så ofta jag haft tid
spejat kring trakten, utan att förmärka det ringaste. Men
nu i natt och det knappast för en minut sedan har jag både
sett och hört, sett rök ur skorstenen och hört buller inifrån.
Djefvulen har någonting för sig derinne, och han behöfver
elda för att inte förkyla sina klor. För all del, följ med dit!»
»Jag riktigt beundrar din ihärdighet,» sade Sjögren; »du
har, från att vara snart sagdt ett barn, blifvit på en gång
en man.»
»Tycker du det?»
»Ja visst. Man ser, hvad ett grundligt kok stryk kan
göra.»
»Tackar ödmjukast! Men låt oss skynda!»
Snart voro de på Tullgatan, utan att behöfva hoppa
öfver planket, och närmade sig varsamt Nunnornas gård.
Ganska riktigt. Det hvirflade en tjock svart plym ur
skorstenen, rikt paljetterad med gnistor, flere af dem
ovanligt stora.
»Fan har ondt om ved,» anmärkte gradpasseraren;
»antingen är det sågspån eller papper.»
»Tyst!»
De lade öronen nära intill fönsterluckorna, lyssnande
med tillbakahållen andedrägt. Intet tvifvel. Bullret inifrån
var tydligt, men entonigt och regelbundet. Man hade
be-stämdt något tekniskt arbete för händer, men hvilket och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
