Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Diamantögon» och »cirkassiska gropar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag hade så mycken förargelse af. Men nog derom. Helsa
Rosenvalls och andra bekanta från din trofaste
Frans v. K’**.
P. S. Skicka mig med första lägenhet ett dominospel
för fcilligt pris och en låda cigarrer af Ljunglöfs medelsort
samt alla gamla romaner du kan vara af med.»
En eftermiddag mot slutet af derpå följande september
svängde en vanlig skjutskärra in på gårdsplanen framför
hufvudbyggnaden till den egendom, som då innehades af den
familj, hos hvilken Frans v. K** blifvit rekommenderad.
En dräng mottog den resandes saker och bad honom följa
med till det rum, som var bestämdt för »lytnanten». Frans
v. K** kastade en blick på hufvudbyggnaden med dess
begge flyglar och fann dem i sin smak. Men när han fick
höra, att herrskapet var hemma, smakade det honom mindre,
att ingen annan än en dräng tog emot en musiklärare med
löjtnants rang och värdighet. Stillatigande följde han dock
drängen uppför tvänne ljusa, breda trappor och befann sig
snart i ett stort och vackert rum med tre fönsterlufter,
för-sedt med alla beqvämligheter, den härligaste utsigt öfver
en del af vestkusten, öppna hafvet i fjerran.
Vår löjtnant snyggade upp sig, tog på civil rock och
gick ned på uppvaktning. Af en piga underrättad, att
patron var på sitt1 arbetsrum eller kontor, gick han in till
honom. Det var en man närmare femtio år och af ett
redbart yttre. Löjtnanten sade sitt namn och helsade från
vännen på Strömsholm.
»Välkommen, herr löjtnant!» yttrade värden, men med
djup dysterhet i ton och blick, »ursäkta att jag inte . . .
men jag har något högst angeläget, som . . . Var god och
gå in till min hustru, hon är derinne.»
Löjtnanten såg patronen peka på en dörr, öppnade den,
kom in i ett mindre rum och varseblef ett ännu vackert
medelålders fruntimmer, lutadt mot soffkarmen. Löjtnanten
presenterade sig.
»Mycket välkommen!» yttrade hon, om möjligt ännu
dystrare än mannen; »har inte löjtnanten träffat min man? . . .
Men det är sannt, resan har varit lång, och ni är kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
