Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Diamantögon» och »cirkassiska gropar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
både hungrig och törstig . . . jag vill genast styra om . . .
Ursäktal» — Derpå gick hon.
I detsamma uppfångade löjtnantens öron några ackord
från ett piano. Han lyssnade och kände igen »Marche
funébre» af Beethoven.
»Det var en sorglig entré,» mumlade han, fortsatte sin
gång genom ett par andra rum och kom slutligen i en stor
sal. Eftermiddagssolen blandade sitt guld med ett rikt
ljus-lockigt hufvud, tillhörande en ung dam, som satt framför
en ståtlig flygel. Ögonblickligen uppsteg hon och vände
sig mot den inträdande. Denne såg framför sig ett ljuft,
obeskrifligen intagande ansigte, trots de breda, röda spåren
efter nyss gjutna tårar, som helt och hållet tycktes ha släckt
ljuset i detta milda blå ögonpar. Vår löjtnant bad om
ursäkt för det han stört och nämnde äfven här sitt namn.
»Välkommen!» bjöd också hon, men med nedslagna
blickar och knappast hörbar röst; »men har löjtnanten inte
träffat mina föräldrar? Förlåt, jag. . . jag går för att säga
dem . . . jag ...»
Det sista ordet dog bort, och nu var äfven hon
försvunnen, men ej som en dansande zefyr, utan som en
suckande höstvind öfver en rabatt vissnade blommor.
Derefter visade sig i salen en piga, som kastade en
duk öfver ett bord.
»Är någon sjuk eller död här i huset?» frågade v. K**,
ytterst förvånad öfver den förvirring eller förstämning, som
syntes rådande i ett hus, om hvars trefnad och älskvärdhet
han hört så mycket talas.
»Inte just det, inte,» svarade pigan, »men det kan vara
mycket värrare än att ligga sjuk eller död.»
Nu kom inspringande en sex- eller sjuårig flicka, hvars
hår och anletsdrag liknade den nyss försvunnas.
»Säkert en dotter i huset,» gissade von K**, fattande
den lilla flickans hand.
»Jag heter Sofi, jag,» upplyste den lilla.
»Och hvad heter syster, som nyss satt här och spelade?»
»Det är Malvina det, hon spelar så snällt.»
»Men hvarför är Malvina så ledsen i dag?»
»Åh, det är så ledsamt och tråkigt så. Malvina fick
nyss bref, och mamma och pappa fick också bref. Det är
uppslaget, sa’ mamma och pappa. Stackars Malvina som
mist sin fästmän!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
