Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det understundom förefallit mig, som vore äktenskapet en
strid på lif och död, före hvilken de unga tu anropa himlen
om välsignelse. Striden börjar, och segern, det vill säga
friheten, tillhör den skickligaste.
En gång ville jag utforska fru Grönlunds anspråk på
det mått vetande jag borde bibringa hennes son under den
korta tid jag skulle vara hans lärare.
»Han måste kunna sin katekes från perm till perm
och det som ett vatten,» svarade hon.
»Men Reinhold har ännu något svårt för att fatta,»
invände jag, »ännu är han väl liten... kunde det inte vara
nog med lilla katekesen?»
»När skulle han lära sig den stora då?»
»När han blir stor.»
»Hvem har tid att läsa katekesen, när man är stor?»
frågade hon barskt.
»Åh, det blir väl någon råd då,» svarade jag, som icke
rätt visste hvad jag skulle svara, men var fullt säker på
att besväret i ty fall icke blefve mitt.
»Jo jo, det är allt bäst att han sliter’t, medan han
håller på,» återtog arrendatorskan; »roligt är det inte, det
medger jag — jag vet nog hur det smakade mig sjelf —
det var som hade man velat proppa i mig en hop
krakmandel, utan att först knäcka skalen — men gick gjorde
det, in kom det, fast jag skrek, så det hördes långa vägen
— ju större pina, dess bättre kristen.»
Derpå gick hon ner till sina kor, och jag till min
lärjunge för att fortsätta med »krakmandlarne».
Hade jag då känt till Rousseau, skulle jag till min
räddning ha åberopat honom och sökt visa fru Grönlund,
att ett barn före sitt tolfte år icke borde lära annat än
hvad det sjelf af egen drift vill lära; att man icke bör pina
dess minne, innan det fått förmågan att fatta, och att det
är bra orätt af föräldrar att ha så brådtom, emedan den
nyttigaste regeln i all uppfostran vore, enligt Rousseau,
icke att vinna tid, utan att förlora den.
Osäkert är likväl, huruvida fru Grönlund erkänt
Rousseau för någon auktoritet. Kanske hade jag hellre
bort erinra henne om att det endast är af ordentlig
komjölk, men icke af så kallad kalfdans, som godt smör
beredes. Detta hade kanske bättre tagit skruf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
