- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 6. Taflor och berättelser. Del 1 /
31

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag är klockare här i socknen och bor i gården här
bredvid.»

»Jaså, då är det kanske er egen råg ni håller på att
skära?»

»Ja, ers excellens!»

»Hvad lofvar rågen att ge i år?»

»Om bergningsvädret förblir lika godt, bör rågen här
i socknen i medeltal kunna ge sjette à sjunde kornet eller
lika som i fjol, det vill säga en ganska god skörd.»

Grefven vänder sitt ansigte mot konungen och yttrar
något på franska, hvilket klockaren naturligtvis icke förstår,
men tror sig likväl af rörelsen i mannens ansigte med
örnblickarna och krokiga näsan kunna draga den slutsatsen,
att högstdensamme icke syntes tillfredsstäld af grefvens
meddelande.

Sedan konungen frammumlat några ord till grefven,
vände denne ånyo sitt anlete mot klockaren, sägande:

»Var god, min herre, och gif hit ett ax från er åker.
Hans majestät vill se ett sådant.»

Klockaren skyndar till sin åker, väljer bland axen,
upptager det vackraste och rikaste han finner och lemnar det
till grefven.

Grefven i sin ordning lemnar det till konungen.

Konungen fattar axet med venstra handen och, i det
han berör detsamma med högra handens pekfinger, börjar
räkna kornen i det ståtliga axet.

Klockaren, som någorlunda begriper de franska
räkneorden, lyssnar med tillbakahållen andedrägt. Det är allt
nyttigt att förstå sin konung, om ej annars, åtminstone när
han räknar.

Konungen räknar:

»Un, deux, trois, quatre, cinq,» ända till dess han
hunnit till »cinquante» (50), då han med vredgad uppsyn
kastar axet från sig, riktar de ljungande örnblickarna mot
klockaren och öfvergjuter denne med en ström af ord,
liknande i klockarens öron en aflägset rullande åska eller
som när ett kavalleri jagar öfver en träbro.

Derunder sättes det kungliga ekipaget i rörelse.

Klockaren följer med ögonen den bortrullande vagnen.
Förvånad ser han konungen flere gånger vända om sitt
hufvud och sträcka ut sin högra arm mot den plats der
klockaren står.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:44 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/6/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free