Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brud. Denna speglosa, ehuru icke särdeles farlig, enär ett
dussin lakan icke alltid vankas i hemgift, gnagde likväl på
Erik, som i själ och hjerta höll af Karin, änskönt han icke
tyckte att hon var vacker och alls icke kunde med hennes
långa, besvärliga hår.
Men när nu de stora högadeliga granngårdarnes
ungherrar högljudt började instämma i de sakkunnige
stockholmarnes loford öfver Karins skönhet, då blef det annat
ljud i skällan, då kommo Erik och hans kamrater på andra
tankar, och då fick Karin det afundade tillnamnet
»Smörblomman i Danderyd».
Hvarför hon just fick namnet af denna tarfliga blomma
(Ranunculus acris), när så många andra vackrare funnes att
välja på, torde ha sin förklaringsgrund i det landtligt enkla
och reela, som synes ligga i denna blommas färg och namn,
då deremot i rosen och liljan, enligt allmogens begrepp,
ligger för mycket ytligt och herrskapslikt.
Erik, fruktande att någon annan än han skulle fästa
»smörblomman» vid sin barm, hastade till henne och friade.
Karin, Eriks lekkamrat och barndomsvän, hade visst
ingenting att anmärka emot Erik. Tvärtom satte hon större
värde på honom än på de öfriga pojkspolingarne, som så
grymt häcklat linet på hennes hufvud.
Hon drog Erik i håret, nöp honom i näsan och dängde
honom rätt dugtigt mellan axlarna — allt tecken till en
sann landtlig kärlek; men hon undvek att gifva honom
bestämdt svar, eller slog af hela saken med ett skämt,
hvilket gjorde friaren ännu anpenare.
Erik, som icke förlorade modet, förnyade sitt frieri;
men samma omsvep, samma undvikande och skämtsamma
svar på hans uppriktiga fråga.
Var Karin kokett?
Men en kokett qvinna är aldrig någon rätt god qvinna,
och god var Karin, god mot sina föräldrar, god mot alla
menniskor och mycket god mot Erik, fast hon aldrig ville
fram med det der ja, som likväl var sjelfva hufvudsaken.
Hvilken var då orsaken? Jo, den stackars Erik hade
fått en rival och en sådan som väl ingen på landsbygden
kunnat drömma om.
Ungefär ett halft år före Eriks frieri hade Karin en
vinterdag följt sin fader till Stockholm. De hade vid detta
tillfälle af en hökare på norr, hos hvilken Olof Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
