Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Veckor förflöto. — Hvem man nu må tillskrifva äran,
antingen patientens ungdom eller läkarens konst, nog af,
den unga aktrisen var numera så frisk, att hon kunde lemna
sjukrummet för att hemta ny helsa och kraft ur himmelens
klara luft och vårens milda vindar.
En förmiddag mottog klockaren ett nytt besök af sin
pupill, Petter Alm från Ensta, som frågade honom:
»Har farbror pengar inne?»
»Hur då, kära Petter?»
»Jag behöfde femtio riksdaler.»
»Så mycket?... Du tog ut hundra i förra månaden.»
»Ja, men med dem betalte jag min nya jagtbössa och
min skjutväska.»
»Nå, hvem är du skyldig nu?»
»Ingen, kära farbror, men jag behöfver dem i alla
fall.»
»Jag frågar inte för att det angår mig, ty du är
myndig och kan göra af dina pengar hvar du vill, och
icke heller fruktar jag att du för egen räkning använder
dem på ett dåraktigt sätt, emedan du alltid varit en ordentlig
yngling; men jag är rädd för att du af ditt goda hjerta
låter förleda dig att låna ut åt personer som onödigtvis
slarfva bort dem, och i sådant fall gör du hvarken dem
eller dig någon tjenst.»
»Har ingen fara, goda farbror... det bruk jag tänker
göra af de pengar, jag nu begär, är sådant att farbror sjelf
skulle gilla det, om jag talade om det.»
»Men du vill inte tala om det för mig?»
»Framdeles kanske.»
»Nå godt!... För öfrigt är du, som jag nyss sade,
din egen herre och jag numera blott din kassör.»
»Blott min kassör!» upprepade Petter. »Således inte
mera min bäste vän, min far?»
»Jo visst, min kära gosse, jag har ju alltid hållit af
dig som min son!» yttrade klockaren, hjertligt tryckande sin
myndlings hand. »Bli nu inte ledsen för jag något litet
fnurrade emot, det är så vanligt af gamla förmyndare...
Skrif nu bara ditt qvitto på summan, så får du genast
dina pengar.»
Medan Petter skref, gick Malm till sin byrå och
framtog penningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
