Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var sannt det, Petter,» sade klockaren, sedan han
i utbyte mot sedlarna mottagit qvittenset, »går du genast
hem till Ensta igen?»
»Ja visst.»
»Nå, då kan du uträtta ett ärende åt mig, ty annars
nödgas jag sjelf resa till Ensta i dag, änskönt jag hemma
har annat att göra.»
»Mycket gerna... Hvad skall jag uträtta?»
»Kan du föreställa dig, min gosse, att min unga patient,
din vackra gäst derhemma, i dag på morgonqvisten skickat
mig den allra som vackraste lilla biljett och lika väl prentad
som engelska förskriften.»
»En biljett till farbror!» ropade Petter med mycken
häftighet.
»Ja, här är den, vill du läsa den?» frågade Malm,
räckande sin myndling en liten biljett af det finaste velin.
Petter tog biljetten med darrande hand och
genomögnade dess innehåll:
»Goda herr Malm!
Då jag i går var i herrskapets hus, der jag rönt så
många prof på välvilja, hade jag en bön på läppen, den jag
likväl icke egde styrka att framföra. Så rädd var jag för
ett afslag och lika rädd är jag än. Jag vet att godhet och
välvilja endast kunna betalas med välvilja och godhet
tillbaka; men hur skall jag någonsin bli i tillfälle att på detta
sätt visa min tacksamhet mot er och er fru? Jag har
upptagit flere dagar af er dyrbara tid, och jag bönfaller derför,
att denna lilla sedel icke måtte visas tillbaka. Ni har gjort
mig frisk; gör mig nu äfven glad och lycklig! Men glad
och lycklig blir jag ej, om denna ringa tacksamhetsgärd
förkastas. Om sin vördnad till er fru anhåller er
evigt tacksamma tjenarinna
Christina Aurora Dillnau.»
Petter Alm, när han genomläst denna skrifvelse, förde
biljetten något närmare sina ögon, liksom ville han dölja
dem för sin gamle vän.
»Nå, hvad säger du om den tokan,» frågade Malm,
»som kan tro att jag skulle vilja taga ett enda runstycke
från ett stackars barn, som knappast vågar smaka en bit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
