Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af fruktan att inte kunna betala den?... Ser du, denna
tia låg i biljetten.»
Petter lade från sig biljetten och svarade:
»Efter som det vill förefalla mig, bästa farbror, skulle
det mycket bedröfva mamsell Dillnau, om denna sedel, den
hon af godt hjerta gifvit, icke mottoges. Och för öfrigt
tror jag inte det går någon nöd på henne, ja, jag är säker
på att hon inte är så utan medel som farbror tror.»
»Hur kan du säga det?... Hon har ju inte från den
der direktören fått en enda rad till svar på de många bref
hon efter sitt tillfrisknande tillskrifvit honom, den narren...
Och dessutom, min kära gosse, hörde jag din farbror på
Ensta i förgår undra öfver om han någonsin skulle få en
vitten för fyra veckors rum och mat.
»Såå, han undrade öfver det,» mumlade Petter med
sammanbitna tänder; »och likväl,» tillade han, resande sig
från stolen, »har hon i går betalt min farbror hela sin
skuld och varit ganska frikostig mot Maja Lisa, som vakade
öfver henne medan hon låg sjuk.»
»Säger du det?... Men hvarifrån har hon fått att
betala med?»
»Det vet jag inte,» svarade Petter; »men det tycker
jag kan göra oss detsamma.»
»Visserligen, min gosse, men...»
»Som sagdt är, farbror,» inföll Petter, »hvad hon
skickat får inte skickas tillbaka... Denna flicka är stolt som
en drottning, men god som en engel... så god att...»
Petter tystnade tvärt, vände sitt ansigte mot
fönsterrutan, liksom ville han skåda ut åt landsvägen, der likväl
ingenting för tillfället var att se.
»Jag skall då behålla den vackra tian,» förklarade
Malm; »det ligger mera godt i den än man kan få för
många tusen riksdaler.»
»Tack för det ordet, goda farbror!» sade Petter med
djup rörelse.
»Min hustru trodde också, att jag borde göra det,»
fortfor Malm, »och att vi vid den unga flickans afresa
kunde på ett delikat sätt ge henne något som ungefärligen
motsvarade denna sedels belopp.»
»Har farbror något annat ärende till Ensta?» frågade
Petter, tagande sin mössa.
»Nej, inte som saken nu står.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
