Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne, och bad mig, å hans vägnar, återge henne denna
lilla ask, hvaruti nipperna förvaras, och tillika säga henne,
att han gerna kunde vänta ett helt år på betalningen eller
till dess den unga damen sjelf blefve i tillfälle dertill,
emedan han mer litade på hennes ansigte än på hennes
guld.»
Petter tystnade och räckte henne en liten ask, på hvars
lock satt en apoteksetikett, med de bekanta slutorden:
»ordineradt af herr Malm», och hvilka tydligen utvisade, att
den lilla asken förut innehållit något medikament under
hennes sjukdom.
Med samma motvilja, som om den ännu vore full med
piller eller pulver, sköt hon ifrån sig asken, utan att likväl
säga ett enda ord.
»Ah! Nu först upptäcker jag att ni inte bär edra
vackra örhängen,» yttrade Petter, »det enda som, enligt er
egen utsago, ni ärft efter er mor... Men förlåt om jag
vågar fram med en liten förebråelse! Hade ni då så ringa
förtroende till edra vänner i Danderyd, att ni, hellre än
att vända er till dem med edra bekymmer, skulle gå till
en procentare och i hans händer lemna ett minne af en
mor som ni så mycket älskat!»
Aurora såg ned på marken, suckade djupt, men svarade
intet.
»Lyckligtvis hade den gamle procentaren blifvit gripen
af någon bättre känsla,» återtog Petter, »så att han af sig
sjelf kunde förmås att ge er nipperna tillbaka, hvilket från
den stunden höjt honom i mina ögon. Slutligen bad han
mig äfven säga er, att när ni kan betala, ni ville skicka
pengarna till mig, som har i uppdrag att derefter lemna
dem till honom.»
Under detta samtal hade de unga tu anländt till Ensta
och inträdde på gården, der de stannade.
»Men så tag då er lilla ask,» bad Petter, lemnande den
qvar i hennes hand, hvilken icke längre vägrade att
emottaga den, »och var nu god stig in, ty, som jag tror,
står middagen redan på bordet... På eftermiddagen följas
vi åt till klockaregården.»
Petter bugade sig för att gå.
Men Aurora fattade hans arm, hejdade honom och, i
det hon med sina stora, klara ögon djupt blickade in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
