Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans, sade hon med en röst, som ännu djupare än hennes
ögon trängde in i hans själ:
»Alm, edra läppar äro ej skapade för lögnen, och ni
är för klen skådespelare för att rätt utföra en sådan roll.
Mannen i röda huset har inte af sig sjelf återskickat mina
nipper; han såg hur det smärtade mig att lemna dem, och
han tog dem ändå. Nej, Alm, det är ni sjelf som löst dem
ut från honom för edra egna pengar, ja, det är ni, ingen
annan än ni, som återgifvit mig min arma, olyckliga moders
sista gåfva; och om jag nu kan återtaga den utan ånger
öfver att en gång ha lemnat den ifrån mig, så är det blott
er jag har att tacka derför... ty orenadt af procentarens
hand, har detta minne ånyo blifvit renadt af ert goda och
redliga hjerta!»
Utbristande i tårar, sådana som endast ett godt hjerta
kan gjuta, vare sig af glädje eller sorg, lemnade hon
gården, utan att ge Alm tillfälle att svara, och återvände
till sitt rum.
Alm betraktade björklunden, som visade sina hvita
stammar och gröna kronor på andra sidan landsvägen midt
emot Ensta gård.
Skulle väl hädanefter dessa stammar synas honom lika
hvita och dessa kronor lika gröna som nu i denna
oförgätliga stund?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
