Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du hade då inte mycket roligt på din konstnärsbana?»
frågade Malm.
»Roligt, jag?... Fråga barnet, som ligger i nässelhögen,
om det har roligt!»
»Att den der direktören ej kunde bli i din smak, det
begriper jag nog,» sade klockaren; »men hur tog du dig
ut med dina kamrater?»
»Fråga snarare hur jag slog mig ut!» ropade Petter,
åter anlitande dryckeshornet, hvars påfyllande värdinnan icke
försummade; »kostliga kamrater! Hand i hår och knif i
strupe! De som ej få applåder äro arga på dem som få;
de som få drifva med dem som inte få... Farbror, faster!
Jag har varit som en orm i en myrstack.»
»Men var du nånsin framme på scenen?» frågade fastern,
som, märkande ölets välgörande verkan på Petter, nu trodde
sig kunna gå rakare på saken.
»Visst var jag framme,» svarade han; »men farbror
hade rätt, det ville inte gå... Jag, som annars kan hoppa
öfver den högsta gärdesgård, kunde hvarken röra händer
eller fötter... Jag, som kan ropa i skogen så det skallar en
fjerndels mil, kunde knappast tala ett enda ord som hördes,
fast rummet inte var större än en vanlig lada och oftast
inte var annat än en lada.»
»Nå, men sade man dig ej, att du borde tala högre?»
»Jo visst, men när jag bjöd till att tala högre, skrek
jag så det blef ett allmänt skratt i salongen.»
»Du hade något svårt i mellanregistret,» anmärkte
klockaren; »det är ett vanligt fel det, och lagom är det
svåraste af allt.»
»Mycken förargelse hade jag också af mitt dopnamn,»
förklarade Petter.
»Hur då?»
»Mina kamrater kallade mig aldrig annat än Pelle...
’God morgon, Pelle!’ ’God afton, Pelle!’ ’Passa på din
entré, Pelle!...’ Ah de uslingarne!»
»Nå, men fick du aldrig applåd?» frågade fastern.
»Åhjo, nog knep jag mig några applåder,» svarade för
detta aktören.
»Vid hvilka tillfällen då? I hvilka pjeser?»
»Första gången var det i ’Två ord’.»
»Två ord?» upprepade fru Malm; »Två ord! Ha vi
inte sett den pjesen på kungliga teatern, Malm?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
